fredag 5 november 2010

Jag blir så trött!


Jag undrar om jag är utsedd till något slags skämt nu.
Var ju på ultraljud idag. Barnmorskan som gjorde det kommenterade att min mage är väldigt stor för att vara i vecka 19.
Som om jag inte visste det. Hon sa att hon var lättad över att det bara vara en bebis i magen, hon var orolig att det var två och att hon missat det förra gången. Men det vara bara en. Jag är helt enkelt bara ovanligt jävla stor för att vara i vecka 19.

Sedan skulle jag få träffa min barnmorska eftersom jag inte mått så bra sista tiden. Hon hade en barnmorskestuderande som hon tyckte att jag kunde prata med själv först.
Han var man.
Allvarligt talat så har jag ingen lust att prata graviditetsproblem med en man, för de kan ta mig fan inte förstå vad jag snackar om. Det går inte att läsa sig till vad man går igenom som gravid.

Jag vägde mig också innan jag gick in och har gått upp 4 kilo till, på två veckor.
Jag talade min oro att jag faktiskt har gått upp 18 kilo på väldigt kort tid.

han hmmm:ade lite och sa att 18 kilo är väldigt mycket. Sen tittade han i min journal. Sen började konversationen som kunde få mig att gråta eller nita honom:

Han: för 6 veckor sedan var du på kontroll här

Jag: nej, det var jag inte. Möjligen ultraljud men ingen kontroll

Han: Jo, du var visst på kontroll för här står din vikt

Jag: ja, jag fick väga mig eftersom jag kräktes så mycket, men det var ingen kontroll.

Han: Okej, men då vägde du 64 kilo, nu väger du 78. Det är bara 14 kilo.

Jag: ja, men då var jag i 12 veckan, alltså hade jag varit gravid i tre månader och gått upp 4 kilo på de månaderna.

Han: här står 64 kilo då, alltså har du "bara" gått upp 14 kilo

Jag (i tanken: Förhelvetejävlaidiotjävelvadärdetduintefattar. ) Högt: men jag har alltid vägt mellan 58-60 kilo och nu väger jag 78, det är alltså 18 kilo!

Han: ja, så du har gått upp 14. Du vet väl att man går upp i vikt när man är gravid?

DÖDA DÖDA DÖDA

Jag la ner diskussionen. Jag skiter i det nu. Jag får väl anta att det är normalt och att jag ska rulla fram.
Jag är bara glad att allt var bra. Ärligt talat så har jag varit fruktansvärt orolig för jag har knappt känt några sparkar alls.
Förklaringen var att moderkakan ligger i framvägg. Jag såg på ultraljudet att bebisen sparkade hej vilt, men jag kände inget. De sa att jag kommer börja känna mer snart.

Nu ska jag svulla i coca cola. Det är min craving just nu. Spelar ju ingen roll, jag går ju upp hejdlöst mycket i vikt även när jag inte kunnat äta, så varför inte passa på?

2 kommentarer:

Stella sa...

Typiskt karlar, fattar ingenting!!! Hur lyckades du låta bli att slå till den oförstående, obegåvade tölpen? Och ska HAN bli barnmorska??? Stackars blivande mammor!

Lina sa...

Till saken hör att han var riktigt usel på det svenska språket. Tänkte att han bara var elev just nu, men nästa gång får han inte vara med.

Jag fick verkligen bita ihop för att inte få ett utbrott, särsklilt när vi skulle till undersökningsrummet och han gick efter mig och sa : "vänster vänster vänster vänster vänster" hundra gånger tills jag svängde. Då utbrast han " BRA" som om jag var ett barn!

Suck alltså...män borde förbjudas att bli barnmorskor. om inte så kommer det garanterat att bli sveriges mest hatade yrkesgrupp =)