....tack kroppen. Vi tar och slänger till mig en släng av foglossning också. Vi gör så att det gör ont när jag går. Tack så mycket. Tack så väldigt mycket. Skön känsla att det är 17 veckor kvar. Verkligen.
Det är tur att det här är tredje och sista barnet.
Hade det varit min första graviditet hade det blivit ett ensamt och syskonlöst barn.
Men vet ni. H*n sparkar och lever rövare i magen hela dagarna och det är så mysigt att det väger upp allt annat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar