Nu blir jag arg igen!

I våran lokala tidning står idag med stora rubriker: "schnauzer bets ihjäl av kamphund"

Vaddå kamphund? Som att just kamphund vore en enskild ras? Debatten är livlig. jag är givetvis med och debatterar.
Debatten ifall dessa hundar ska förbjudas har ju varit livlig sista tiden och givetvis tar media alla chanser de får.
Våran hollie är en vad alla kallar "kamphund".
Visst, hon är en pain in the ass när hon äter upp mina trosor, men ALDRIG har hon gjort en fluga förnär, eller ett utfall mot någon annan hund.
jag vet flera stycken som har dessa som familjehundar.
Bifogar ett inlägg jag la ut på min andra blogg i april i år när vi precis köpt våran Hollie!
Det är långt men bra!


Flera gånger när jag varit ute med våran hund så kommer det fram människor och vill hälsa på henne. Säger att hon är jättesöt och frågar vad det är ras. När jag svarar att hon är en Staffordshire Bullterrier så ändras de lite och säger: "En sån där kamphund". Den här rasen tillsammans med andra raser har oförtjänt dåligt rykte vilket givetvis beror på okunskap (och fördomar beror på just okunskap)kombinerat med medias vilja att få omtala dem som "kamphundar" Tänker därför dela med mig av fakta om dessa hundar och slå hål på en del myter i förhoppning om att människor ska kunna se de här hundarna som trevliga sällskapsdjur istället för farliga hundar.



Om man går tillbaka till 1700- talet så var konstmörning av kött tvunget att ske enligt en specifik metod som gick ut på att hundar stressade upp boskap genom att bita dem. Mängden vätska i köttet ökade vilket innebar att köttet snabbare bröts ner. Ett par av dessa hundar var speciellt lämpade för djurhetsning och utvecklades till tävlingshundar i hundkamp. Det började med tjurhetsning och gick sedan över till olika djurarter (apor och grävlingar) och sedan även björnar (som då var kedjade) 1835 förbjöds denna "sport" som var ett stort allmänt nöje av parlamentet i England. Vid denna tidpunkt utvecklades ett par av dessa hundar till dagens engelska Bulldog. Andra hundar blev delaktiga i Bullmastiffens uppkomst.


Trots denna lag fortsatte en olaglig verksamhet av hundkamper. Hundar som varit lyckade i hundkamp korsades med terriers för att användas i olagliga organiserde slagsmål. Från dessa hundar utvecklades dagens "staffar"


Våran Hollie är en Staffordshire bullterrier. Hennes ras godkändes 1935. Det är från början en korsning mellan bulldog och terrier. Avsikten med korsningen var att få fram en lättare och snabbare kamphund och det användes den till fram till ca 1910. Sedan har aveln medvetet och framgångsrikt inriktats på att dämpa kampsuget utan att rasen förlorat styrkan, modet och intelligensen. "Staffen" har sina rötter i Black Country som ursprungligen är ett specifikt kolgruveområde, men numera är ett samlingsnamn gruv och industriområdet i och runt Birmingham, staffordshire och Midlands. Området var då tätbefolkat och barnrikt vilket gjorde att kravet på dessa hundar var att de var absolut pålitliga och då främst mot barn. Varje ansats till aggressivitet ledde till att de togs bort. Det är alltså inte för inte som den här rasen även kallas för "nannydog"


De hundar som förr användes till hundkamp är idag utpräglade sällskapshundar. År av hårt arbete inom avel har gett resultat. Förr var målet att avla de till hundkamp, idag är målet hundar med sunt och trevligt temperament. Idag undviker man avel på hundar med minsta aggressiva tendenser.


Men viktigast av allt som vi absolut inte får glömma! Utan människan kan inte en hund bli en kamphund! Det är en ren omöjlighet och utan människans insats hade aldrig detta onaturliga beteende kunnat utvecklas. Det uppkommer av avel, hets och inlärning. I fel händer och med fel uppfostran kan alla hundar bli farliga vare sig om de är sk "kamphundar" eller inte. För att förbereda hundkamp måste man provocera hunden, skrika åt den, slå den, bryta ner den, göra den nervös, aggressiv och farlig and you name it. Hur många barnfamiljer behandlar sin hund så tror ni? Sen finns det givetvis hundägare som väljer att skaffa en sån här hundras av helt fel skäl. Det anses som en "cool hund" Människor skaffar dem för att inge en viss slags respekt. Hunden förväntas då även att agera respektingivande och uppfostras på helt fel sätt. Men är det inte istället dags att ge sig på dessa hundägare istället för själva hundrasen? En hund blir var du gör den till. En polishund föds inte till polishund, den tränas till det den förväntas utföra. Likadant med sk "kamphundar".


För att slå hål på myter om dessa hundar så hittade jag en undersökning som gjorts. En myt är ju att dessa hundraser skulle ha sämre temperament än andra "vanliga" familjehundar. Det var ett temperamentstest ATTS (the american test soiety) som är en nationell icke vinstdrivande organisation som främst ägnar sig åt att testa hundars temperament. Det visade sig att 13 av sveriges populäraste 20 hundraser har en lägre procent som klarat temperamentstestet än sk "kamphundar" Dessa hundraser är alltså inte alls mindre "säkra" att ha som familjehund.


En annan myt är att kamphundar kan "låsa" käftarna när de biter tag i något. Det är anatomiskt omöjligt. I såfall handlar det enbart om ovilja hos hunden för att släppa. Det är en onormal egenskap som inte finns i seriöst framavlade och normalt fostrade hundar.


Att vi valde den här rasen beror enbart på att vi har hört och sett bara positiva saker om denna hund från andra barnfamiljer som har eller haft en staff. Låt inte de hundägarna som använder dessa hundar till fel ändamål dra rasens rykte. Det är aldrig hundens fel. Vi är hundens ledare och de blir vad vi gör de till!!!