Inte så smart!

Jag åkte till Ullared igår. Inte så smart drag av mig. men jag är inte så smart alltid.
Resan har varit planerad i flera veckor långt innan foglossningen kom in i bilden och benen började göra så fruktansvärt ont så att de stör min nattsömn.
Jag har sett framemot denna shoppingresa tillsammans med min älskade vän Maria och hennes dotter.
Jag gör ingenting längre, jag jobbar och sen ligger eller sitter jag resten av kvällen för att jag har ont. Helgerna orkar jag inte med så mycket och behöver de för att vila upp mig inför veckan.
Därför kändes det som om att jag behövde komma iväg och göra något roligt tillsammans med en vän och det var roligt.
Det var jätteroligt att shoppa och umgås.
Mindre roligt var det sen. Jag kom knappt ur bilen, hade vansinnigt ont och Chirre var arg för att han tyckte att jag hade handlat för mycket.
Jag ifrågasatte om han kunde säga att EN enda sak jag köpt var onödigt eller något vi inte behövde. Han svarade vantar?! Att vi inte behövde mer vantar. Jag köpte tre par till. Ett par var till tjejerna och ett par nya till Chirre då hunden bitit sönder både hans och moas. Hur kan det vara onödigt? Han menar att det finns hur många par vantar som helst i en kartong på vinden. Då tycker jag att han ska plocka fram de.

Nu ska jag sluta trotsa mig själv. Jag får väl helt enkelt acceptera att jag inte kan gå mycket längre. Men det är så jävla trist. Jag är för rastlös för det här.
Jag måste trotsa.
I morse tänkte jag att jag inte behövde någon mössa. Jag fryser inte minsann. Inte så smart det heller.

Äh, vad flummigt det här blev. Budskapet skulle kort och gott vara att jag är förbannat skittrött på att ha ont och är rastlös.