Igår kväll kollade vi på p3 guld galan. Shit alltså vad jag ligger efter i musikvärlden. Hälften av de nominerade har jag aldrig hört talas om. Hur kom det här sig?
När jag blev jag en sån som inte hänger med längre?
Hur som helst så kändes det jävligt passé att Robyn kammade hem priset i flera kategorier. (fast å andra sidan kände jag mig inte så efter då) Jag har aldrig gillat henne. Inte när hon var poppis när jag var yngre och alla (ja, ja många iallafall) klippte sig i "Robynfrillan" och definitivt inte nu.
Såg ni att hon brutaltuggade tuggumi under sitt första tacktal? Sjukt störigt.
Jag hör att Chirre iallafall gör sitt yttersta för att försöka hänga med igen, På spotify hör jag just nu Daniel Adams Ray.
4 kommentarer:
...du måste ha blivit en sån som inte hänger med längre vid ungefär samma tidpunkt som du infogade ordet "poppis" i din vokabulär... herregud vad sysslar du med? fattar att du känner dig som gilbert grapes morsa, hon säger säkert också "poppis" om saker hon ser på tv medan hon mumsar smaklösa bullar med extra grädde på. eller kanske säger hon "fräsigt", men det är ju mest en geografisk/dialektal fråga om olika sätt att uttrycka samma sak, eller hur? hur som helst är det ord som vi tyckte borde va utdöda redan på vår tid, och dessa våra glansdagar försvann väl för tio år sen eller så. jösses säger jag. om du är såhär gammal så är jag ändå lite äldre. varfan ska det här sluta? och hur kan du anamma ord som inte ens va inne när vi var inne? du skrämmer mig gudrun.
ha ha ha ! Jag garvar ihjäl mig och inser hur rätt du har!!!
Detta samtidigt som jag har inte mindre än TVÅ semlor i magen!
Jag brukar ju överanalysera allt som du vet min kära banarne, men det här med mitt fruktansvärt omoderna språk gick mig helt förbi.
Tur att jag har dig som kan slå på käften ibland.
Men är det verkligen så illa att våra glansdagar är förbi?
Är vi ute nu?
jovars, vi är fett ute. när jag träffar folk som går i gymnasiet så tänker jag att vi är ju ungefär lika gamla, jag slutade ju nyss och började jobba på ica. sen inser jag att det är NIO år sen vi tog studenten och vad har hänt sen dess? du har ju blivit morsa och grejer så du är ju per definition i en liga som är helt ute. dock innebär det att du har ett eget herravälde där du kan härska och bestämma och riva väggar och måla om och sånt. du har klivit upp till 100% vuxen. men vad är jag? fucking micke13 bara, i laxrosa jeans i andrahandslägenhet med svinfula tapeter som jag inte får byta, utan möjlighet att bestämma över nån. förr hette det ungmö... tröstar mig med att man kallar det cougar nuförtiden, men inser att jag nog borde bli lite sofistikerad och börja gymma om jag ska höra dit... hur ska jag styra upp det här? jag är i ingenmansland. hjälp mig!
Älskade Pölsa inte befinner du dig i ingenmansland och inte fasen behöver du gymma för att leva upp till att vara en cougar. Du är en vacker, självständig kvinna som just nu satsar på sin karriär. Inget konstigt alls med tanke på din ålder, du är storstadsbo nu och medelåldern för att skaffa familj ligger väl på sisådär 33 skulle jag tippa, alltså har du en stor marginal, du kan inte jämföra med bruket där alla är lastgamla och snacket går om de blivit tvångssteriliserade om man inte råkat få barn innan 25.
Din tid kommer min fina. Chilla lite och njut av att du har kvar din frihet och dina karriärsmöjligheter och fortfarande kan ligga runt med snygga dörrvakter innan den rätte uppenbarar sig.
Skicka en kommentar