Idag har jag jobbat, mitt i havregrynsgrötkoket ringde mamma lyckopiller och frågade om jag var tillgänglig.
Tillgänglig var jag och hoppade på röda faran ( cykeln när jag använder den)
När jag var på jobbet så ringde Vargen och då kröp det fram att Lilly hade ramlat ner från sängen och slagit i huvudet!
Jag blev jätterädd och frågade ut Vargen hur hon verkade efteråt. Sedan blev jag jättearg på honom!
Nu var det ingen fara, hon mår bra. Ingen bula heller.
Men jag var tvungen att åka hem från jobbet för att SJÄLV kolla att hon mådde bra eftersom jag i den stunden tyckte att Vargen var ansvarslös och säkert ändå inte skulle uppmärksamma om hon betedde sig konstigt.
Jag svor för mig själv på vägen hem att det är ju fan att pappor inte klarar av att ta hand om bebisar lika bra som vi mammor.
Nu hoppas jag verkligen att det inte händer igen, och att det inte händer när jag är hemma efter all skäll Vargen fick. Det kan ju hända den bästa. Eller nej, kanske inte....
.... Men den näst bästa
tisdag 20 september 2011
Det som inte får hända!
Etiketter:
livet som det är
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar