Vi försov oss i morse. Eller nej.... Jag försov allihopa.
Jag vet inte vad det är med mig. Jag är så sjukt trött att jag bara stänger av klockan, somnar om och minns inte ens att den har ringt.
Ändå har jag det värsta alarmet man kan tänka sig att vakna till, på högsta volym. En person i koma skulle fasen vakna.
Men alltså inte jag.
Fem i åtta vaknade vi. En kvart innan barnen börjar skolan. Barnen satte fart att klä på sig och borsta tänderna och jag bredde mackor.
"hur fasen ska ni hinna" frågade jag Moa förtvivlat.
Jag funkar inte så bra på morgonen och när jag väcks så obarmhärtigt som i morse så lägger tankeverksamheten ner helt.
"men mamma, du får ju skjutsa oss" säger Moa som är mycket smartare än sin mamma innan klockan tio på förmiddagen.
Sagt och gjort. Jag slängde på mig närmast möjliga och vi stack ut till bilen, barnen med mackor i handen.
När vi satt oss i bilen kom jag plötsligt ihåg att vindrutetorkarna pajade för ett tag sen och rutan var helt blöt.
Återigen blir morgonmongot handlingsförlamat, men Moa konstaterade att det inte regnade NU utan hade regnat så hon hoppade ut, hävde sig upp på motorhuven och torkade av vindrutan med sin jacka så jag kunde se.
Sen åkte vi. Moa tittade på mig och sa: "mamma, du går INTE ur bilen, bara så att du vet"
Jag kollade på mig och förstod vad hon menade.
Där satt jag med håret åt alla håll, mysbyxorna bak och fram och Vargens fulaste skor.
Men de hann i tid! Vi hann på en kvart. Vi är ett jävla bra team mina barn och jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar