Inspiration noll

Jag vet inte vad som händer. Min inspiration är på rymmen. Kanske är det mörkret och deppigheten som följer med den som stulit den, eller sömnbristen?

Nej, vi sover inte bättre. Vi sover mycket lite. Ännu mindre nu när hon är förkyld.

Det är PISSIGT att aldrig känna sig utsövd. Somliga dagar vill jag rymma hemifrån bara för att få sova!

Så, nu vet ni att jag lever. Nu drar jag mig in i min Lars Winnerbäckpsykos igen .

Tröttheten har gjort mig så jävla EMO. Jag borde nog ta min medicin också.....