Den stackars lilla urkramade vinslatten står kvar. Det blev iallafall 45 minuters ensamtid tills trollet vaknade och inte ville somna om.
Jag tänkte att hon kanske var lite rädd för stormen (läs: mamman var bebisgossugen) och gosade ner Lilly bredvid mig.
Lilly är ju så sällan stilla, men när hon sover kan man passa på att få sniffa lite i hennes hår och pussa henne försiktigt i nacken.
Så jag tog chansen och låg där med bebis tätt intill och tänkte att det här är livskvalitet på riktigt.
För ärligt, vem kan motstå gos med ett sånt här litet troll?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar