Jag blir så jävla trött på mig själv och på oss. Vad har hänt med mig? Jag brukade vara en strukturerad, planerande person men någonstans har tappat bort det. Säkert i den stunden jag bestämde mig för att inte längre vara projektledare i familjen.
Nu sker allt i sista minuten. Vem fan bestämmer sig för att börja renovera fyra hallar och två trappor fem veckor innan beräknad förlossning? Jo vi! Vi har tänkt att börja sen innan jul men det har inte blivit av.
Jag har även beställt en stor garderob á fyra dörrars som ska monteras och därmed rummen möbleras om OCH så måste vi köpa ny bil. Detsutom ska ju Vargen anlägga ett akvarium.
Det ser ut som en krigszon hemma hos oss och jag är fortfarande sjuk. Femte veckan nu. Jag är så stressad inombords att vi inte ska bli klara innan bebisen kommer.
Stressad hela tiden och gör mer än vad jag orkar för att skiten ska bli klar.
Igår låg jag i trappan i tre timmar i sträck och lackade panelen. Inte det lättaste med stor mage.
Om vattnet går nu så gråter jag. Jag orkar inte föda barn inom en snar framtid. Jag har längtat och längtat till att den här graviditeten ska vara över men nu vill jag bara bli färdig hemma och frisk först. Helst skulle jag vilja hinna vila upp mig en vecka innan också.
Jag funderar starkt på att rymma, ta in på ett hotell och inte komma tillbaka förrän mitt hem inte längre ser ut som en krigszon. Idag vill jag rymma. Men det ska jag inte. Istället ska jag åka och hämta mer färg och lack och lacka all panel en andra gång. jag hoppas att Vargen ska måla färdigt de sista två hallarna. Jag vill inte tjata på honom hela tiden men det är det enda alternativet om jag inte ska dränka honom i färghinken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar