Jag känner mig lite sliten idag. Två dagar i rad känns som ljusår senast. Vargen tyckte om att tillbringa visfestivalen inne i ruinen och tur vara väl det för jag älskar det. Inte för att vi måste gilla samma saker men det är kul att ha något man kan göra tillsammans som båda gillar.
Han var bara lite tjurig för att hans nötrulle blev mos:
Vi fick även sällskap av en arbetskamrat och hennes vän. Förresten så är hon mamma till min vän "det långhåriga lyckopillret" jag skrev om häromveckan. Hon är ett minst lika fulländat lyckopiller fast med inte lika långt hår. Herregud vad jag skrattade igår. Så mycket har jag inte skrattat på länge.
Artisterna ja! Bäst igår var såklart Lars Demian och Carl Johan Vallgren. Det var de jag kom för. Jag avgudar de med precis som jag avgudar Jack. Och som Jejja Sundström sa i fredags: "Det är bättre att älska två för mycket än en för lite" Det ligger en del i det.
Carl Johan Vallgren har förresten skrivit boken den vidunderliga kärlekens historia. Har ni läst den? Jag har börjat på den men tror inte jag tagit mig igenom hela. Jag minns bara att den handlade om dvärg på rymmen. Möjligen tillsammans med hora?
Lite besviken blev jag på Cajsa- Stina. Nej, mycket förresten. Riktig tråkmåns var hon. Åsa Jinder var underbar och Tommy Nilsson helt okej. De andra.....nja. Inte riktigt min melodi.
Kul var det. Väldigt kul. När vi gick hem hittade jag en blombukett på gatan som var identisk med den som artisterna fick. Någon kanske var missnöjd. Cajsa-Stina kanske kom på hur trist hon var och dängde blommorna i gatan. Nu står de i en vas på mitt vardagsrumbord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar