Jag ska aldrig mera var otrogen.....

Idag har jag varit otrogen.

Jag följde med till julmässan på Gränsö. MIN julmässa har alltid varit på Ekenäs slott. Man kan inte ha två julmässor. Man har en.

Gränsö var inget bra. Riktigt kass julmässa faktiskt. Om två veckor är den på Ekenäs. Då ska jag dit. Jag längtar efter den varje år. Det är ingen jul om jag inte får åka till Ekenäs slott.

Jag fick iallafall med mig några fräscha kryddor utan tillsatser, obligatoriskt knäckebröd och te med saffranssmak från min otrohetsaffär.

Jag vill vara i ditt kosmos

Jag sitter i soffan och tittar på tv 4:as "så mycket bättre" och bölar lite.
Idag var det Tomas DiLevas dag. Alltså bestämmer han vad han och de andra artisterna ska hitta på under dagen.
Först mediterade de (såklart). Det var kul att se Petter och Plura meditera.

Sedan åkte de till en pensionärsförening och bjöd de gamla på äppelpaj. De blev så glada. Christer Sandelin sjöng "dover calai" för de.

Jag lipar.
För att pensionärerna är så glada och för att artisterna är så genuint omtänksamma människor. Jag gillar DiLeva nu. Jag lipar nog lite för att han är så annorlunda, underbar och äkta.

Man blir uppenbarligen väldigt mycket känsligare när man har en bulle i ugnen.

Övriga iaktagelser av kvällens program: Petter är ganska snygg och Christer Sandelin är nog ganska välhängd.

Kurerar mig!

Anledningen att jag inte mått bra och är så fruktansvärt orkeslös tycks vara rejäl järnbrist. Nu har jag fått dubbla dosen järntabletter samt äter folsyra för att kroppen ska ta upp järnet snabbare.
Försöker äta järnriktig kost vilket ger mig en anledning att köpa dyra färska jordgubbar utan att få dåligt samvete.

Denna järnbrist har gjort mig sjukt trött och orkeslös, illamående, gett mig spränghuvudväek samt gör att jag tappar hår vilket man annars inte gör under en graviditet.

Som tur är så är det ingen fara för bebisen utan det är bara jag som mår skit av det.
Jag hoppas verkligen att det blir ett vackert barn som aldrig skriker.
Det är jag ta mig fasen värd efter allt den här krabaten utsätter mig för!

Varför bara ta en pinne när man kan få ett helt jävla träd?

Jag har varit iväg med Hollie för en ordentlig avrastning. Tänkte vi kunde kasta lite pinne. Det tyckte inte Hollie, hon hittade ett träd.

Lägg märke till hur många grenar det finns nere på trädet "before Hollie"

Nu går hon lös på trädet. Lägg fortfarande märke till att det finns ganska många grenar.

Typ färdigt då....ganska grenfattigt. Ville egentligen bara demonstrera hur mycket våran hund är benägen att äta upp på cirka en kvart.

Just det...

Jag kom precis på att jag är ensam hemma lördag och söndag. Vilken lyx.
jag ska nog läsa och se på filmer jag gillar hela helgen.
Äta popcorn till lunch kanske?

Novalies dag!

Igår var det Novalies femårsdag.
Vi hade en mycket nöjd flicka som på kvällen följde med sin pappa hem efter presentöppningar, tårtkalas (såklart en scooby-doo tårta) och favoritmat på corner.

Dags att tagga ner...

Jag ska alltid vara så bra. Duktig vill jag vara.

 Fixa allting

orka allting

göra allting

och samtidigt vara en superduper bra mamma och världens bästa flickvän.

Jag ställer så enormt höga krav på mig själv och tar alltid på mig alldeles för mycket att göra.

Idag kände jag att det är dags att tagga ner.
Nu har jag varit trött, slut, sliten, stressad och irriterad alldeles för länge.

Jag har tydligen lyckats förtränga att min kropp varit utsatt för stora påfrestningar de senaste månaderna.
Att flera gånger dagligen kräkas upp allt man äter tar stryk på kroppen. Tydligen tar det tid att återhämta sig.

Ändå har jag försökt att gå emot mig själv.

Jag ville så gärna att det här skulle vara en "supergraviditet". Jag hade en föreställning om (efter två tidigare riktigt jobbiga graviditeter) att denna gång skulle det bli så mysigt. Att jag skulle må så bra, ta hand om mig själv, orka träna så jag var i form för förlossningen och vara världens bästa gravida mamma och sambo.

Sen blir jag så jävla ledsen när det inte blir som jag har tänkt. Då försöker jag pressa mig själv ännu mera vilket givetvis resulterar i att jag blir superstressad och har ett dåligt samvete för att jag aldrig levde upp till min uppmålade idyll.


Senaste två veckorna har jag inte mått bra. jag har varit extremt trött, haft fruktansvärd spränghuvudvärk och mycket sammandragningar. Jag borde lyssnat på min kropp tidigare.

Idag bestämde jag mig för att lägga ner alla krav.
Jag bestämde mig för att inte jobba extra. Jag menar, en heltid räcker faktiskt.
Det svåra är att väl säga ifrån sig saker.
När man väl gjort det så lättar allt.

Nu ska jag sluta orka allt. För det gör jag inte.

Som nynertaggad mamma har jag alltså köpt allt fikabröd till Novalies födelsedag imorgon, jag har inte bakat något alls...och vet ni vad?
Troligtvis kommer hon inte behöva gå i terapi för det om några år.

Smyg, smyg

Igår kväll träffade jag min vän Maria igen. Hemlighetsmakeriet fortsätter och nu är vi en bra bit på väg. Jag ska berätta för er, när allt är färdigt. Det är stort förstår ni.
Trevlig kväll med buisnesssnack, te och chokladmuffins med tranbär.
Tack snälla, snälla du för kläderna jag fick låna. Nu har jag lite att ta på mig igen!

Är det sant?

Jag har hört ryktats att det kommit en nu marabou limited edition, vintervit .
Måste nog åka till någon affär och kolla...

Om någon råkar VETA att detta bara är ett rykte kan ni ju ge er tillkänna, så slipper jag åka menar jag!

En kärleksförklaring!

Novalie sa något till mig som åtminstonde jag tolkar som en öm kärleksförklaring till hennes mamma, alltså jag.

Hon sa att hon aldrig skulle låta en köttätare ta hennes mamma. (hon är inne i en dinosaurieperiod)
Jag tyckte det var mycket gulligt sagt!

Nu är det gjort!

Nu har jag provat äta kött igen. Det tog ett par veckor från det att jag bestämde mig, men nu är det gjort. Jag dog inte. Har inte ont i magen heller.
Bebisen sprattlade till lite. Tror h*n blev tacksam.

Köttfärslimpa nästa?

Du är värd tusen stjärnor!

Min mage är så stor och jag så otymplig att jag inte längre når ner att raka benen (längst ner alltså) Tur jag har min darling som kan sköta den sysslan åt mig.
Han är himla bra. Han sätter på mig stödstrumpor, rakar mina ben, handlar det jag är sugen på och masserar min rygg. Tusen guldstjärnor till honom!

Allting kan gå itu....

Lika mycket som det värmer mammahjärtat när barnen är glada, lika krossat blir det när barnen är ledsna.
I Lördags kom min mamma på besök för att fira Novalie i förskott och i present fick hon bland annat en ny gosehund. Novalie är galen i sina hundar och hon blev så lycklig för den nya söta valpen. Hon klädde på den kläder och sen....någon timme senare hade den #%&##¤ hunden lyckats få tag på den och demolerat den.

Tårarna flödade (på Novalie) och mitt mammahjärta var krossat.

Jag kommer ihåg när Moa var riktigt liten och kom hem från dagis med sitt första julpynt hon gjort själv. jag tror det var julgransprydnader av typ trolldeg. Ett hjärta och en stjärna kladdigt målade, men underbart fina. Moa var så stolt när hon skulle visa upp de, så snubblande hon till och tappade en som gick sönder. Moa blev jätteledsen.

Mitt mammahjärta krossades.

Jag tror till och med jag grät en skvätt i smyg när ingen såg.

Jag är så känslig när det kommer till barnen. Jag skulle vilja skydda de från allt som sårar de.
Om jag lipar i smyg för krossade lerklumpar och demolerade hundar, hur ska jag klarar av när de kommer hem med brustet hjärta?

Finns det stödgrupper för sådant?

Nalle puh och svininfluensan....

Mycket nöjd blivande femåring!

Igår var det äntligen dags för Novalie att ha sitt femårskalas för sina vänner. Discobowling i bowlinghallen. Mycket lyckat, kan varmt rekommendera det till andra föräldrar.
Allt var ordnat, mat lagad och serverad, ballonger uppblåsta och borden dukade, ingenting behövde vi vuxna göra.
Barnen var nöjda och hade riktigt roligt.
Novalie var väldigt glad, främst för att alla hon bjöd kom, hon tyckte det var fantastiskt att alla ville komma på hennes kalas.
Det är så underbart härligt att se när barnen är så nöjda, det värmer mitt mammahjärta!

Alltså... hon har vänner, de var 12 stycken,men av princip lägger jag aldrig ut bilder på andra utan godkännande. (förutom ibland)

Jag ska säga er....

....att allting just nu känns riktigt bra. Efter snart tre veckor sedan sista kräkningen törs jag nog säga att det har slutat. Även illamåendet har lagt sig och även den här ofantliga tröttheten. jag är inte längre tvungen att gå och lägga mig och sova en timme direkt när jag kommer hem från jobbet utan jag klarar mig till kvällen. Jag kan till och med se tv program mellan klockan 21 och 22 nu, för ett par veckor sedan somnade jag runt åtta tiden även fast jag sov middag (ibland hela dagarna).

Jag vågar till och med påstå att jag börjar få lite energi.
Jag är nog så nära mitt vanliga jag som jag kan komma under rådande omständigheter. Om man bortser från mitt humör.
Men det är nog som jag tidigare nämnt, jag är nog helt enkelt jävligt känslig för hormonförändringar. Mest är jag arg när jag är hungrig (vilket jag i och för sig är ofta). Me jag kan bli oroportoneligt arg till händelsen i fråga.
Jag försöker tänka att det är en fas, troligtvis kommer väl det med att lägga sig med tiden.

Magen växer som bara den, jag känner mer och mer att h*n rör sig därinne vilket är supermysigt, nu känns det som om den fina delen med graviditeten börjar.
Jag längtar tills de andra där hemma också kan känna att det rör sig.

Det var bara det jag ville säga, att läget är under kontroll just nu!

Det säger en del...

Hittade det här på en sida på nätet. Rätt kul och intressant tycker jag.

Fredag!

Idag är det fredag. Underbart med helg. Vi har alla tre barnen hemma den här helgen så det kommer bli en riktig myshelg. Novalie ska även ha sitt efterlängtade kalas för sina kompisar i bowlinghallen, något hon ser framemot jättemycket.

Men först ska det jobbas färdigt, hämta barn och handla inför helgen. Sen är det fredagsmys!

Underbara Lasse

jag får nog hålla allt tillbaks

det finns ingenting som räcker

hjärtat kom aldrig till tals

i ett block som bara läcker



men ändå

du, min vän i livet

se hur kvällen brinner opp

en enda sak är givet

vi är två hjärtan

i samma kropp



om jag tappar allt igen

det är möjligt att det händer

det kan vara svårt att hitta hem

från alla hav och alla länder



men ändå

du, min vän i livet

se hur sommaren blir höst

en enda sak är givet

du bär min luft

i ditt bröst
 
/ Lars Winnerbäck

Lika illa som våldsspel?

 Jag bryr mig egentligen inte så ofta om vad andra bloggare skriver om men idag suddades alla såndana gränser ut. Jag tycker egentligen inte heller om att "hänga ut" någon, men idag gör jag det! Av en händelse när jag googlade någonting så kom rubriken "Jag blev anklagad för självmord- Kissies blogg upp". Jag vet inte hur gammal den är så jag ligger möjligen och troligtvis efter (vilket inte har någon större betydelse för sammanhanget).

Kissie har fått ett brev från en 26- årig tjej vars kompis lillasyster tagit sitt liv dagen innan och i hennes självmordsbrev stod det att hon inte klarade att leva längre då hon kände att hon inte kunde leva upp till sin idol, Kissies höga utseendekrav.

För er som aldrig varit inne på hennes blogg (gör det aldrig heller för någon som hon ska inte sponras) så går det stora hela ut på att banta, plastikoperera sig och leva jet-set liv. (Om jag inte minns fel så tror jag att jag gjort något blogginlägg om detta tidigare)
Denna Kissie är alltså tusentals unga flickors stora idol.

I detta brev som 26 åringen skriver till Kissie ger hon henne bland annat kritik för att hon uttalat sig om att "om det blir ett veck på magen när man sitter ner eller om låren går ihop så är man fet."
26 åringen försöker förklara för Kissie att hon faktiskt är en förebild för massvis unga flickor och att hon hetsar de till bantning.

Jag menar inte att man ska ge en person skulden för någon annans självmord, men någonstans måste man ändå reflektera över vad man som offentlig person och som "idol" förmedlar. Det gäller inte bara Kissie utan idoler i allmänhet.
Som känd person har man ett ansvar.

Det värsta av alltihopa var Kissies svar till 26 åringen. Hon skrev att alla andra bara var avundsjuka på henne och hennes glamorösa liv.
Hon avslutade detsutom med dessa rader: "Du är en fet och ful människa med en hemsk personlighet och du kommer inte komma någonstans i livet. Du är 26 år gammal, skärp till dig och skaffa dig ett jobb. Du äcklar mig"

Jag blir så arg och upprörd så att jag skakar. Saknar hon helt hjärta och empati? Vill vi ha en sådan "idol" till våra döttrar?
Under lång tid har det ständigt diskuterats i media om våldsspel, våldsfilmer och dess effekter på våra barn. Borde inte effekten av dessa bloggar diskuteras på samma sätt?
Vi pratar ständigt om hur viktigt det är att vi föräldrar har koll på vad våra barn är inne på för sidor på internet.

Tyvärr är ju effekten av allt detta bara till Kissies fördel. All publicitet är publicitet. Hemska rubriker ger fler läsare, så fungerar det.
Många hade kommenterar detta inlägg med samma reaktion som jag, men där fanns också kommentarer från unga tonårsflickor där det stod: "Kissie, du är min idol! Gör mig känd, skriv upp mitt namn i din blogg"

Det är så hemskt. Så fruktansvärt hemskt. Jag vill för alltid kunna skydda mina döttrar från sådant hets. Jag vill inte att Moa och Novalie ska ha en sådan förebild. Jag vill inte att någons döttrar ska ha det.

Jag kan inte skriva mer. jag är så arg, det kommer bara bli lynchning av det. men snälla, säg att ni håller med mig, att som föräldrar till döttrar måste vi reagera!

Jag skriver under....

Kärlek

Den här bilden är tagen på oss för ungefär exakt ett år sedan. Jag gillar den bilden.
Jag är så glad att du finns, att du får mig att skratta varje dag, håller om mig när jag är ledsen och alltid finns vid min sida.
Jag ska alltid finnas vid din!
Du var min dröm....nu är du min verklighet!

Konstigt....

 Min sambo har varit ledig i två dagar. Idag beklagade han sig att han är så rastlös och att det inte finns något att göra. Hallå....Bor vi i samma lägenhet?
Jag skulle kunna ge honom en lista på hundra saker som skulle behövas göras som aldrig hinns med. Men det gör jag inte. Jag skriver inga listor åt någon annan, jag tjatar inte längre, jag påminner inte ens. Alla får tänka själva, det är min nya strategi.
Jag tror hela skiten kommer gro igen.

Duktiga Moa!

I söndags hade Moa sin första innebandymatch med sitt lag. De var jätteduktiga och vann den ena matchen stort. Självklart var vi alla med och hejade på henne!

Vätska i skinkorna?

I morse försökte jag snygga till mig lite när jag skulle till jobbet. Mår ganska bra nu. Den värsta tröttheten börjar lägga sig och jag orkar faktiskt bry mig om saker igen.




Igår kväll frågade jag Chirre om han kunde massera mina skinkor, de känns så trötta när jag sitter mycket hela dagarna på jobbet. hans teori var att mina skinkor är vätskefyllda precis som mina ben (?!) och han ifrågasatte om det inte fanns någon slags stöd för skinkorna i stil med stödstrumporna jag numera måste använda varje dag. Jag visste inte om jag ville krama honom för hans omtänksamhet eller nita honom.

Min egna graviditetskalender!

Eftersom jag ska sluta läsa alla dessa "vecka för vecka" som ändå bara är rosenskimrande ska jag göra en egen. En realistisk, som det kan vara. Detta står ingen annanstans än i min. Det är dock inte mindre sant.

v 1-2  Förhoppningsvis har du ett riktigt bra ligg (ännu mer förhoppningsvis med en fast partner) och blir gravid. Du fattar ännu ingenting.

v3-4  Fortfarande är du troligtvis helt ovetande om din graviditet och fortsätter pimpla rödvin som vanligt.

v 5-7  Nu börjar du ana oråd, mensen uteblir. Kanske förtränger du faktumet att du är gravid första veckan i denna period. Du skyller ökad kissnödighet på urinvägsinfektion och försöker bota den med ca 10 liter tranbärsjuice. Omgivningen börjar dock reagera på ditt humör.
Bara för att vara säker på att det troligtvis är något fysiskt fel på dig och för att utesluta graviditet gör du ett gravtest, kastar det på din sovande partner och skriker något i stil med: "där ser du, jag har inte så jävla svår PMS som du tror". Det är inte ovanligt att du springer till apoteket och köper ett par tester till, bara för att vara på den säkra sidan. Resultatet blir chockartat och troligtvis tjuter du och är glad omvartannat.

v 8-9  Du ringer till MVC för att skriva in dig. Du tjuter just nu för allt. Du är också helt säker på att du kommer få ett alkoholskadat barn eftersom du druckit rödvin innan du visste att du var gravid. Du gråter för det också. Illamåendet kommer oftast nu. har du riktig jävla otur spyr du konstant. Till slut tror du att du ska dö, på riktigt. Att du kommer torka ihop eller kräkas upp dina tarmar. Du kan vara lugn, det händer inte så ofta. Däremot kommer du ha konstanta magsmärtor eftersom du 25 gånger om dagen spyr galla då det lilla du hinner få i dig hela tiden kommer upp igen. Du dör inte av det heller. Kanske har du turen att få mediciner. Tyvärr gör de första två sorterna ingen verkan  just med tanke på att du spyr upp allt du får i dig. Den tredje sorten du får blir i form av suppar. Då får du inte bara känna dig matt, ha magsmärtor. vara hungrig och konstant osexig. Du får även ligga på sidan och köra upp stora piller i arslet som detsutom har en tendens att smälta en aning. Gråa mysbyxor är därför inte att rekommendera under denna tid.
 När du sedan läser biverkningarna på dessa mediciner kommer du att finna trevliga sådana som anafalytisk chock och hjärtstillestånd. Troligtvis skiter du i det eftersom din hjärna inte längre fungerar som den ska på grund av näringsbrist. Att nämna är också att din hy och hår kommer att se riktigt förjävligt ut.

v 10-14  Du spyr hela tiden. När du inte spyr sover du. Allt luktar äckligt. Alla missförstår dig och tror att du överdriver vilket leder till att du får gömma din partners parfymer. Sex är uteslutet. Socialt liv likaså eftersom du bara spyr och sover. Trots detta ökar du 10 kg i vikt vilket gör dig deprimerad eftersom på att 30 kilos viktuppgång troligtvis är att räkna med. Mycket troligt är också att du från och med har konstant huvudvärk på grund av koffeinbrist då du inte ens kan känna lukten av kaffe.
Under den här perioden får du säkerligen gå på nupp ultraljud. Förhoppningsvis ser allt bra ut och du kan för ett tag pusta ut och inse att inte heller din bebis dog av näringsbrist och att du faktiskt inte heller spytt upp fostret. (som sagt fungerar inte hjärnan så bra efter veckor av näringsbrist)

v 15  Har du riktig jävla tur så avtar illamåendet vid den här tidpunkten. Även obehagliga lukter kan minska, du känner inte längre på 10 meters håll att någon har använt diskmedel vilket känns en smula befriande. Risken att slå till någon som använder för mycket parfym avtar.
 I denna vecka kan du återigen börja känna hopp om livet. Du kan äta igen och du gör det med råge. Du äter ikapp. Kanske, kanske vill du ligga igen. I annat fall kommer du börja oroa dig för hur länge din partner står ut utan sex.

v 16  Börjar du inse att dina ben svullnar och du får börja med stödstrumpor vilket leder till att du känner dig ännu sexigare. Stödstrumpor i kombination med minst 10 extra nya kilo runt arslet är en underbar kombination. Under den här veckan kanske du ställer dig på en våg och inser att du redan gått upp 14 kilo trots att det står i alla andra "vecka för vecka" beskrivningar att du gått upp max 4,5 kg. Detta gör dig ännu mera deprimerad och du undrar om du någonsin kommer bli en normal sexuell varelse igen. Detsutom börjar du oroa dig för att bebisen inte längre lever eftersom det står på dessa sidor att ALLA andra känner sparkar vid det här laget. Det är inte heller sant. Det märker du när du börjar intensivgoogla och förstår att bebisen fortfarande har ganska mycket plats att röra sig på, att det beror på hur den ligger och tusen andra orsaker. Sluta läsa skiten.
Eftersom du gått upp så fruktansvärt mycket i vikt och magen är oproportoneligt stor så kommer folk i din omgiving börja berätta skräckhistorier om hur de på första ultraljudet bara såg en, för att på nästa få se att det faktiskt var två. ALLA känner någon som varit med om detta. Sluta träffa folk eller slå de på käften. Börja också räkna dagarna till nästa ultraljud.
Bry dig inte om dina fruktansvärda humörssvängningar. Dem flesta har det. Det är fullt normalt och legalt att skälla ut folk till höger och vänster och kasta päronsplit efter din partner om han ifrågasätter om du ska äta igen. De flesta partners står ut med detta eftersom det är övergående. Men du kommer ändå ständigt gå runt och fundera på om DIN partner kommer stå ut med dig eftersom du faktiskt är ett monster just nu. Det gör dig inte gladare.

Glömde jag förresten skriva : grattis, du är gravid?

det var woligt...

Hittade den här bilden från i somras på Novalie. Kolla textremsan på tv:n i bakgrunden....hahhahahha. Det är min humor. Det är också taget hemma hos bror. Ville bara understryka det.

Jag ska sluta läsa skiten.....

Jag har fått för vana att varje tisdag när jag byter graviditetsvecka läsa dessa "gravid vecka för vecka".
Jag ska sluta med det.
Imorgon går jag in i v 17 och så står det att viktökning för mamman är mellan 2,5-4,5 kg.
Jag har gått upp 14, trots att jag spytt konstant i tre månader och i princip aldrig äter något onyttigt.

Blir jag typ supergravid? Jag spyr mer än de flesta, får fruktansvärda humörsvängningar och ökar uppenbarligen tre gånger så mycket snabbare i vikt.
Jag ska sluta läsa skiten.

Idag var det Hillevis dag!

Idag var det dop. Min storebrors söta dotter Hillevi döptes. Fint dop i kyrkan och trevkigt efteråt med god mat och trevligt sällskap!

                               Gudfar var min minsta söta lillebror!

                                                       Stolt pappa med dotter!

Fredagsmys

Igår kväll var vi ensamma lillskruttan och jag. Chirre jobbade och Moa var på pyjamasparty. Novalie fick lägga upp önskemål om ensamkvällen med mamma.
Hennes önskan var att prova äta sushi och se på film. Så blev det.
Mysigt hade vi och när lillan somnat (ganska tidigt) kröp jag ner i sängen med en ny bok. Det är fredagsmys.

Bråka aldrig med en hungrig, gravid kvinna!

Igår åkte vi iväg, min vän Maria och jag. En roadtrip till Uppsala och framtiden för ett viktigt möte. Vad detta möte gick ut på kan jag inte avslöja ännu, tids nog kommer jag men än så länge är det hemligt.

Resan till Uppsala var lång och trots äggmackor och bananer är det väldigt långt för en ständigt hungrig gravid Lina. I vanliga fall blir jag sur och lättirriterad när jag är hungrig. Nu kan jag få raseriutbrott. På riktigt.

Vi ville äta på Max på ditresan. Vi var helt inställda på det. Men i Nyköping var klockan för lite så därför körde vi på och tänkte att vi hittar något på vägen.
Det gjorde vi inte.
När klockan var straxt över ett och vi anlände till Uppsala (mötet började två) gav vi upp hoppet om att äta på Max och svängde in vid första bästa avfart för att äta varsomhelst innan mötet. Vem kan sitta hungrig på viktigt möte efter att ha åkt bil i fyra timmar.

När vi väl svängde in så låg där framför oss just en Maxrestaurang.
Där inne var lunchrusningen slut, vilket skulle ge oss god tid att äta på. Det var fler arbetande än matgäster och ändå...ÄNDÅ dröjde det nästan en halvtimme innan vi fick någon mat.
Maria fick sin först och började äta.
Jag bad snällt och trevligt tjejen i kassan om de kunde skynda på min mat eftersom jag hade bråttom (det var ju inget folk där liksom)
DÅ ber hon de andra att BÖRJA fixa min hamburgare.
Jag tänker att jag ska be henne packa ner min mat istället för nu inser jag att jag inte hinner sätta mig ner och äta.

Då kommer hon fram och säger att det tar en stund till för att  DE TAPPADE MIN MAT PÅ GOLVET!!!!!!!!

Jag tänker inte berätta vad som hände sedan. Men jag blev arg. Väldigt, väldigt, väldigt arg. Vi kan nog säga att jag aldrig mer visar mig på Max i Uppsala.
Bråka ALDRIG med en hungrig, gravid kvinna!
Jag blev utan mat.


Vi fick  fika på mötet så jag dog inte och på vägen hem stannade vi på Max i Botkyrka, då var jag så sjukt hungrig att han i kassan skrattade när jag räknade upp allt jag ville ha att äta.

Man får vara glad att barnen har mössor iallafall.....

Ibland blir jag arg här hemma. Jättearg till och med. Saker som gör mig arg är när saker inte flyter på utan att jag måste tjata för att det ska hända något. Måste jag tjata kan jag likagärna göra det själv för båda sakerna kräver ungefär lika mycket energi.
Jag vet att tjatet krävs då jag gjort och fortfarande utför vissa tester på resten av familjen för att se var deras gräns går. Tro mig, deras spärrar är way far away från mina.
Nu är det inte så att jag är pedant på något sätt, jag vill bara att det ska gå att bjuda in någon spontant utan att behöva skämmas.

Iallafall så är jag nog argare nu än vanligt.
Igår såg jag på "sveriges skönaste familjer". Där var det en familj där mamman i huset var den som jobbade och hade körkort. Hon fick skriva listor vad maken skulle göra under dagarna. Den kvinnan är inget kontrollfreak, de flesta män behöver det. Själv gör jag det inte. Jag exploderar istället när min sambo inte själv tycks kunna se vad som behövs göras.
Hur som helst så var den här pappan något av det värsta jag sett, fast på ett skönt sätt (så tycker jag bara för att det inte är min man. Vore så fallet hade jag strypt honom).
En av sakerna han gjorde var att sätta på barnen trosor på huvudet när det var dags att gå till dagis och han inte hittade några mössor.

Det var nyttigt för mig att se det. Jag tror och hoppas iallafall att mina barn har riktga mössor på sig om det inte är jag som lämnar. Jag vet också att Chirre inte sätter de på en skateboard och susar nerför backarna till dagis.  Jag är också säker på att mina barn slipper klättra in genom fönstrena när Chirre glömt nycklar och att de inte får gå på stan endast iklädda trosor och omaka skor.

Ibland är det bra med kontraster, att det finns familjer där det är värre. Man får vara glad för det lilla och tacksam att det står bättre till än hemma hos en av sveriges skönaste familjer. Då känner jag mig lite tacksam....ända tills jag går upp till badrummet på övervåningen, som just nu är ett av mina test.

I spoiled myself!

Jag gav mig själv en present idag. Stövlarna. De är så fina! Jag tyckte jag var värd de,att jag kan få känna mig lite fin.

By the way....stödstrumpor is the shit. Satan så skönt det känns i benen idag!

skojade hon?

Jag var ju tvungen att införskaffa stödstrumpor idag. Känner att mina ben börjar svullna lite. Detsutom sitter jag mycket om dagarna och sen läste jag att stödstrumpor motverkar åderbråck.
Gick till apoteket och bad om hjälp.
En äldre apoteksdam hjälpte mig. Hon frågade om jag ville ha i bomull eller tunnare men tillade att de i bomull är jättesköna. Jag tog ett par. Sen kom jag på att jag säkert behöver två par eftersom de ska användas varje dag.
Apotekstanten rekommenderade ett par tunnare då, mer som nylonstrumpor IFALL JAG VILLE KÄNNA MIG LITE FIN!!!!!
Drev hon med mig? Jag tror inte det för hon drog upp sin apoteksrock och blottade sina.
Själv ser jag bara framför mig hur det kommer se ut under min kjol. Knälånga stödstrumpor som minskar svullnade i benen men däremot skapar ett jättelager hud där de slutar. VÄLDIGT jättefin kommer jag känna mig.
Jag köpte ett par sådana med, för säkerhets skull.
Kanske kan jag köpa ett par lårhöga stövlar och klämma ner stödstrumpsbenen i och gå som om jag hade träben? hahaha synen har förföljt mig hela dagen.

Undrar om han som varit med och skapat dessa korvben kan tänka sig att hjälpa mig på med de på morgnarna?

visst borde jag väl?

Jag försöker dra ner på mitt shoppande och jag är ganska duktig. men idag hittade jag dessa stövlar. Visst borde jag väl ändå få unna mig ett par snygga skor nu när jag inte kan ha några snygga kläder?
Detsutom var jag idag tvungen att handla stödstrumpor, ännu en anledning till att få känna mig fin om fötterna!

Det är tur att man kan ändra sig!

Det är tur att vi alltid kan ändra oss. Man kan alltid omvärdera sina val man gör. Det är en ganska skön tanke att inget måste vara bestående. Om så önskas kan man göra om, göra rätt. Eller bara ändra sig.
Jag har ändrat mig. I flera år har jag valt att inte äta kött. Nu har jag ångrat mig. jag vill äta kött igen. Till största delen så är det nog filuren i magen som har detta önskemål men jag ger med mig.
Kanske kan det göra mig en smula piggare. Det skadar ju aldrig att prova,jag kan ju alltid ändra mig igen.
Jag vet bara inte med vad och när jag ska börja igen. Ska samla mod och göra det snart.
Jag saknar att äta goda köttgrytor, fyllda köttfärsslimpor och persiljejärpar med saltgurka till.
Jag måste ta tag i det här snart.

I Söndags gjorde vi mycket goda karibiska jordgubbscolada (alkoholfria) och drack framför brasan. Mysfaktor hög!

Dagens diss: Att det tar så jävla lång tid innan försäkringskassan ringer upp (trots att de säger 11 minuter) jag blir jättekissnödig och kan inte gå och kissa i rädsla av att missa deras samtal.

dagens hiss: Min föräldrapenning blir stabil!

gammal pryl!

Jag har en gammal pryl, från 1800 bortglömt. Den är riktigt vass på att skiva potatis.
Ville egentligen bara säga det. Att gamla prylar är bra skit alltså!

dagens i-landsproblem!

Jag älskar pyjamasar. Jag har flera stycken. Det är bland det mysigaste på hösten och vintern, att efter jobbet ta en dusch och krypa i en mysig pyjamas.
Dagens i-lands problem är att nästan alla mina pyjamasar är för små, de går knappt över låren. Min älskling är fin. han förstod katastrofen och sa att jag ska få en ny pyjamas. han vet att en höst/vinter utan pyjamas är en omöjlig tanke.  han är jättefin!
Jag ska få thai-mat också ikväll. Jag känner mig mycket lycklig lottad!

så är det....

Så här ser det ur hemma hos oss på morgnarna. Lika bra det. Vi är ganska morgonsura och trötta av oss!

premiär!

Idag har jag på mig mamma- jeans. (T-shirt med för den delen) Det är premiär för mamma-jeans idag. Känns faktiskt mycket bekvämt, tack snälla Anna-Carin för att jag fått låna av dig!
Det här med att köpa kläder under graviditeten är lite av ett dilemma tycker jag. Å ena sidan är det trist att lägga pengar på kläder man växer ur väldigt  snabbt. Å andra sidan vill man ju faktiskt känna sig fin även de här nio månaderna.
Jag har köpt en mammatröja, hade pyttelite mammakläder sen jag väntade Novalie, lånat tre par mammabyxor samt köpt några koftor och  tröjor som jag även kommer kunna använda efter graviditeten.
Nu har jag hittat en internetsida med superfina mammakläder, visst skulle jag väl kunna unna mig en fin klänning?


Samtidigt som jag sitter och skriver det här så drabbas jag av en aha upplevelse åt den mindre roliga hållet Håller detta på att förvandlas till en jag är gravid/mamma/bebis/barn blogg?
Skrämmande mycket tyder på det.
Så skulle det inte bli. Det här MITT territorium till största delen. Min enda lilla egosak.

På allvar, säg åt mig på skarpen när jag blir för trist.

På tal om kläder, min andra hälft har uttryckt ett önskemål om att den dagen vi gifter oss ska vi gifta oss i sneakers. Jag överväger saken, kan bli tufft. Vita sneakers!
Kanske....om jag får välja namn på bebisen.

Tacksam!

Har känt att den lille rört sig idag med. Underbart mysigt när sparkarna sätter igång. Det känns mera "på riktigt" då.

Kan upplysa er om att ha en fungerande kakelugn så här på hösten är precis lika mysigt som jag alltid trott. Jag har alltid drömt om en kakelugn, i en gammal lägenhet. Nu har jag inte bara en, utan två!
Faktum är att jag har väldigt mycket som jag alltid drömt om. Jag är lyckligt lottad. Tacksam! På riktigt. Verkligen och innerligt tacksam för allt jag har som är så underbart och som gör mig så glad!

Vet ni förresten att LOKA Skogsbär luktar precis som mysk-parfymen?

Det blev bra till slut....

Det blev trots allt en bra avslutning på en dag som började dåligt.
Efter jobbet hade jag en efterlängtad dejt med min underbara kloka vän J som jag tyvärr träffar alldeles för sällan.
Det blev fika på stans mysigaste café och en jädra massa "catch up".

Hon är sån där riktig energigivare den där J!

Älsklingen och jag blev sams, hunden var kvar hemma, sotaren antog alltså inte budet.
Vi sa att vi förmodligen kommer skratta åt allt det här senare. Att jag kastade päronsplitglassar efter honom igår i ren ilska.

Sotaren var ju som sagt var här idag, så nu brinner en mysig brasa i vårat vardagsrum och kvällen till ära så är det desperate housewives premiär ikväll.

Dålig start på dagen....

Våran hund är världens sötaste hund. Snäll och tillgiven. Men ändå....
Trots de söta valpögonen och de blöta pussarna har vi uppenbarligen råkat bli ägare till "hunden from hell".
Det finns nog ingenting som hon inte har tuggat sönder eller åtminstonde försökt att tugga sönder. Allt från mattor till kläder.
Jag vet inte hur många par söndertuggade skor jag har slängt. Däribland mina allra finaste högklackade skor. Numera kan vi inte längre ha våra skor inne. Vi får ha de utanför. För ett tag sen när en vän var på besök glmde vi säga till att hon skulle ta av sig skorna utanför. Vi kom på det efter ca tre minuter, då var det försent.

Barnens gosedjur är numera platta, barbiedockorna skalperade och i lördags miste Novalies "lilla ida" docka sina flätor. Trätågbanan är söndergnagd och hon har till och med gjort ett helhjärtat försök att börja käka en en schäslong. Listan kan göras mycket längre.

Vidare är det omöjligt att få denna hund att få normalt i koppel. Hon drar som den värsta oxe så fort hon ser en annan hund, människa, något som rör sig och framförallt fåglar. Detsutom ägnar hon största delan av tiden även utomhus till att försöka käka upp saker vilket innebär att man under varje promenad får bända upp käkarna och fiska upp det hon smaskat i sig föratt hon inte ska sätta i halsen eller få magproblem. Kottar är en storfavorit. ärligt talat vet inte jag hur jag ska kunna gå ut med både hund och barnvagn när den tiden kommer.

Till saken att nämna så är denna hund INTE understimulerad. Hon tycks bara vara en av dessa hundar med outröttlig energi vare sig man sysselsätter henne fysiskt eller mentalt.

I morse fick jag ett psykbryt på hunden när jag för ett ögonblick la ifrån mig min nya scarf för att ta bort äggen från plattan. När jag kom tilbaka hade hon redan tuggat på den. Tofsar fattades.
Det blev krig och osämja hemma.
Jag skrek att jag skulle ägna min dag åt att sätta ut hunden på blocket (det menade jag inte) , Chirre sa att det gör jag fan inte.
Jag skrek att han snart får välja mellan mig och hunden ( det menade jag inte heller)
Dålig start på dagen.

Morgonens osmartaste drag: Att jag gick hemifrån när vi fortfarande var osams samt att jag försökte kränga hunden till sotaren som kom när jag gick.

Morgonens bästa: jag kände en spark!

Kalas bokat och mina namnlistor!

Nu är barnkalas bestämt och bokat till lillsnuffsans 5 års dag. Det blir discobowling kalas. Novalie blev mycket nöjd med detta. Tack snälla ni som kom med olika tips och förslag. Jag ska återkomma och berätta om kalaset och rapportera om det var prisvärt och åldersadekvat. när jag ringde sa de att de haft flera 5 års kalas där tidigare och att de varit mycket lyckade, så nu håller jag tummarna.

Till något helt annat. Idag har jag gjort en tio-i topp lista på bebisnamn. En för tjejnamn och en för killnamn. Tänker faktiskt låta er ta del av de och hoppas även på lite feedback.
Måste bara observera er på att detta är mina önskningar varav de flesta (men några) inte delas med barnets far.

TJEJNAMN (utan inbördes ordning)

Joline
Lily
Luna
Nike
Isolde
Isa-Lee
Freja
Nea
Nikki

POJKNAMN (även de utan inbördes ordning)

Lexus
Max
Zack
Lykke
Tristan
Zander
Eddie
Jack
Minos
Nino

Om ni tittar på högersidan i bloggen så kan ni rösta på vilket namn ni gillar bäst! Välj gärna ett tjejnamn och ett killnamn!

Det är hemskt att spy i motvind

Vissa dagar är det verkligen jättemysigt att vara gravid. Särskilt sådana dagar då hormonerna tycks vara ödmjuka mot mig.

Igår var en bra dag. Dels kunde jag äntligen i fredags gå till frisören och bli lite fin i håret. Det var behövligt men har inte varit möjligt tidigare då jag mått så illa av alla lukter. Detsutom har mitt hår tagit mycket stryk av den långa perioden av näringsbrist. Men nu ser det fint ut igen. Testade en ny frisör på samma salong och hon var verkligen jätteduktig. Hon fick fria händer och hon färgade mitt hår i tre olika bruna nyanser så nu ser det friskt och fint ut igen. Det gillar jag!

Vidare var jag ensam hemma hela dagen igår då barnen var hos sin pappa och min fina jobbade. Det innebar för mig sovmorgon, ett pass gravidyoga och en promenad. Precis vad jag behövde. Till kvällen hade vi gäster och jag lagade till en trerätters middag. Mycket gott och väldigt trevligt sällskap.

Andra dagar är det mindre roligt att vara gravid. Som idag. Mått illa och spytt hela dagen igen. Var tvungen att stanna bilen på vägen när jag hämtade barnen och kräkas. Till saken hör att det blåste väldigt mycket ute så allt jag spydde kom tillbaka på mig och jag fick sitta på en plastpåse resten av vägen hem. Sånt är mindre roligt! Suck

snälla, snälla!

Jag hoppas innerligt att det är en flicka till jag bär! Jag vill inte vara delaktig till att sätta fler män till världen!!!!!!!!!!!

Hormonstinn häxa

Jag har inte skrivit något på länge. Det är inte för att jag inte har något att skriva om, det har jag. Jag lider heller inte av tidsbrist. Det är för att förskona mina läsare. Jag tenderar just nu att vara jordens gnälligaste människa. Jag är tjurig, ledsen, gnällig, elak och rent allmänt förjävlig. Jag har blivit en hormonhäxa.

Jag förstår inte hur någon står ut att leva med mig just nu. Jag står inte ens ut med mig själv. Igår kväll grät jag (inget ovanligt) bönade och bad att få bli lämnad ifred de sista 5 ½ månaderna. Jag lovade att höra av mig när vattnet går. Det hjälpte inte. Han säger att han inte tänker lämna mig ifred. Skönt ändå. Skulle nog bli ganska tomt utan honom. Om inte annat så är han bra på att hämta glass när jag inte orkar upp från soffan.

Numera kräks jag inte och vikten skjuter i höjden trots att jag försöker äta nyttigt (om man bortser från min glasscraving SOM jag verkligen försöker hålla på relativt sund nivå). Jag äter mycket, ofta men nyttigt. Trots det är jag efter 4 ½ månad som gravid redan uppe på snart stadiga 70 kilo, jämfört med mina normala ca 59.
När jag väntade Moa gick jag upp nio kilo. Vid invägningen till förlossningen vägde jag då som jag gör nu!

När jag väntade Novalie gick jag upp nästan 30 kilo (!!!) Jag slutade väga mig efter att vågen visats förbi 90-strecket. Detvar hemskt. Fruktansvärt på alla sätt. Mest för att jag hade så mycket vätska i kroppen och svullnade upp överallt. Jag kunde inte ens få i fötterna i mina egna skor. I slutet av graviditeten var så uppsvullen att det till och med kändes som om mina näsborrar svällde upp, som på en tjur.
När jag gick förbi en spegel såg det ut som om det hade fastnat något stort på mig och liksom släpade efter. Det var min stjärt. Gode tid vad min vän Carro har skrattat åt det. Efteråt var det kul. Vi har skrattat massor åt det:
"hahahhaha, kommer du ihåg när du var gravid och hajade till vid spegeln oh trodde något släpade efter dig" "ja, hahhahah och så var det min stjärt ahhahahahah"

SVINKUL tills historien uppenbarligen tenderar att upprepa sig.

Jag kan garantera att av dessa 70 kilo sitter just nu 20 av de på magen, 45 av de på arslet och 5 på övriga kroppen.

För ett par veckor sedan köpte jag ett sånt där gummiband med en knapp i ena änden och ett knapphåll i den andra. På det sättet "förlänger" man jeansknappen. "använd dina vanliga jeans hela graviditeten" står det på förpackningen.
MY ASS. För två veckor sedan slutade mina jeans att ta sig över mina lår.

Så just nu är jag inte alls rolig. jag är hormonstinn och elak och gråter för allt.
Insiktsfullt av mig att lägga märke till det iallafall!