Bråka aldrig med en hungrig, gravid kvinna!

Igår åkte vi iväg, min vän Maria och jag. En roadtrip till Uppsala och framtiden för ett viktigt möte. Vad detta möte gick ut på kan jag inte avslöja ännu, tids nog kommer jag men än så länge är det hemligt.

Resan till Uppsala var lång och trots äggmackor och bananer är det väldigt långt för en ständigt hungrig gravid Lina. I vanliga fall blir jag sur och lättirriterad när jag är hungrig. Nu kan jag få raseriutbrott. På riktigt.

Vi ville äta på Max på ditresan. Vi var helt inställda på det. Men i Nyköping var klockan för lite så därför körde vi på och tänkte att vi hittar något på vägen.
Det gjorde vi inte.
När klockan var straxt över ett och vi anlände till Uppsala (mötet började två) gav vi upp hoppet om att äta på Max och svängde in vid första bästa avfart för att äta varsomhelst innan mötet. Vem kan sitta hungrig på viktigt möte efter att ha åkt bil i fyra timmar.

När vi väl svängde in så låg där framför oss just en Maxrestaurang.
Där inne var lunchrusningen slut, vilket skulle ge oss god tid att äta på. Det var fler arbetande än matgäster och ändå...ÄNDÅ dröjde det nästan en halvtimme innan vi fick någon mat.
Maria fick sin först och började äta.
Jag bad snällt och trevligt tjejen i kassan om de kunde skynda på min mat eftersom jag hade bråttom (det var ju inget folk där liksom)
DÅ ber hon de andra att BÖRJA fixa min hamburgare.
Jag tänker att jag ska be henne packa ner min mat istället för nu inser jag att jag inte hinner sätta mig ner och äta.

Då kommer hon fram och säger att det tar en stund till för att  DE TAPPADE MIN MAT PÅ GOLVET!!!!!!!!

Jag tänker inte berätta vad som hände sedan. Men jag blev arg. Väldigt, väldigt, väldigt arg. Vi kan nog säga att jag aldrig mer visar mig på Max i Uppsala.
Bråka ALDRIG med en hungrig, gravid kvinna!
Jag blev utan mat.


Vi fick  fika på mötet så jag dog inte och på vägen hem stannade vi på Max i Botkyrka, då var jag så sjukt hungrig att han i kassan skrattade när jag räknade upp allt jag ville ha att äta.