Lika mycket som det värmer mammahjärtat när barnen är glada, lika krossat blir det när barnen är ledsna.
I Lördags kom min mamma på besök för att fira Novalie i förskott och i present fick hon bland annat en ny gosehund. Novalie är galen i sina hundar och hon blev så lycklig för den nya söta valpen. Hon klädde på den kläder och sen....någon timme senare hade den #%&##¤ hunden lyckats få tag på den och demolerat den.
Tårarna flödade (på Novalie) och mitt mammahjärta var krossat.
Jag kommer ihåg när Moa var riktigt liten och kom hem från dagis med sitt första julpynt hon gjort själv. jag tror det var julgransprydnader av typ trolldeg. Ett hjärta och en stjärna kladdigt målade, men underbart fina. Moa var så stolt när hon skulle visa upp de, så snubblande hon till och tappade en som gick sönder. Moa blev jätteledsen.
Mitt mammahjärta krossades.
Jag tror till och med jag grät en skvätt i smyg när ingen såg.
Jag är så känslig när det kommer till barnen. Jag skulle vilja skydda de från allt som sårar de.
Om jag lipar i smyg för krossade lerklumpar och demolerade hundar, hur ska jag klarar av när de kommer hem med brustet hjärta?
Finns det stödgrupper för sådant?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar