Jag sätter på mig solbrillorna, lägger Lilly i vagnen, tar hunden i kopplet och trycker in världens bästa Lars i öronen och går på en lååååång promenad. Det är min tid. min min min. Bara min.
Moa ringer efter en stund och härjar i telefonen om att hon MÅSTE baka idag, hon kommer inte hinna någon annan dag i veckan. Jag svär för mig själv och undrar vem som har uppfostrat denna dramaqueen och tänker att stackars Vargen måste ligga mycket skadad eller i värsta död hemma på köksgolvet eftersom Moa måste ringa mig på mobilen och tjata.
Jag tar en paus vid inhängnaden och låter hunden springa fritt och bada, tar en stol och sätter mig i solen och NJUTER. Tänker hur jävla skönt det är att det är tyst omkring mig. Ingen 2 ½ åring som trotsar och tjuter för allt, ingen 6 åring som skäller och ylar i tron om att hon på riktigt är en hund, ingen 10 åring som tjatar hål i mitt huvud och ingen man att irritera mig på. Jag tänker hur skönt det att få sitta ner i solen och bara sitta med en bebis som sover i vagnen och låter mina bröst få vila en stund.
Sedan trycker jag in Lasse i öronen igen och tar en ännu längre promenad hem och tänker att jag är redo för att älska de där hemma igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar