Det är så jävla känsligt det här med amning. Satan vad jag har kämpat. Länge, länge har jag intensivammat nu, egentligen sen hon föddes. Många , många gånger per dag men det hjälper inte. Jag får inte mera mjölk. Antagligen är den mjölken jag har inte heller så fet. Jag försöker tänka att jag gjort allt jag kan, ändå är jag bara så himla ledsen. Jag ammar henne fortfarande också men det känns så ledsamt att inte kunna få amma henne helt och fullt.
Allt blir en ond spiral också. Jag lägger så mycket energi på att hennes ätande och det stressar mig, då blir det svårare med amning. När hon ändå inte går upp så blir jag superstressad och då låser sig amningen och mjölkmängden blir mindre för det. När hon vägrar äta ur flaskan blir jag återigen stressad och när hon väl äter ur flaskan och blir mätt, nöjd och jätteglad så tjuter jag för att inte JAG kan ge henne mat så hon blir så nöjd.
Nej fan. Det är jobbigt nu. Vargen försöker att stötta men det finns inte en möjlighet att en man NÅGONSIN kan förstå det här med amning och vad det framkallar för känslor. Aldrig.
4 kommentarer:
Hej Lina
forst, grattis till nya lillan. Jag har foljt din blogg pa VT och har sjalv en liten tjej pa 7 manader. Jag ammade fullt i 7 veckor och later precis som lilla Lilly, stor tjej som ville ha mer an hon fick. Hon tog flaskan glatt nar jag till slut gav in (gav upp..) men holl sedan lyckat ammandet uppe pa halvtid, morgon tid tills bara ett par veckor sedan da mjolken tillslut rann ut. Vi har haft en bra period av best of both.. Min flicka e den forsta sa forstar om du e mer erfaren men beskymra dej inte, ni tva kommer pa va som e bast for er. Kram
tack för dina uppmuntrande ord <3 och lycka till med din lilla tjej =)
Följer din blogg och kan säga som så att jag känner igen mig=) amning är ingen peace of cake och det är måånga delar i det här med att få barn som den andra hälften inte förstår. Tänk att lillan ska må bra, tyvärr kommer vi(mammor) i andra hand=( Ni fixar det! Kramen
Tack Emma. Skönt att det finns flera som förstår och känner igen sig. Det är fasen inte lätt, men det svåraste är det dåliga samvetet tycker jag. Håller med om att det finns mycket som den andra inte förstår. Det gör ju att man känner sig ganska ensam i alltihopa!
Kram till dig
Skicka en kommentar