Eftersom jag ska sluta läsa alla dessa "vecka för vecka" som ändå bara är rosenskimrande ska jag göra en egen. En realistisk, som det kan vara. Detta står ingen annanstans än i min. Det är dock inte mindre sant.
v 1-2 Förhoppningsvis har du ett riktigt bra ligg (ännu mer förhoppningsvis med en fast partner) och blir gravid. Du fattar ännu ingenting.
v3-4 Fortfarande är du troligtvis helt ovetande om din graviditet och fortsätter pimpla rödvin som vanligt.
v 5-7 Nu börjar du ana oråd, mensen uteblir. Kanske förtränger du faktumet att du är gravid första veckan i denna period. Du skyller ökad kissnödighet på urinvägsinfektion och försöker bota den med ca 10 liter tranbärsjuice. Omgivningen börjar dock reagera på ditt humör.
Bara för att vara säker på att det troligtvis är något fysiskt fel på dig och för att utesluta graviditet gör du ett gravtest, kastar det på din sovande partner och skriker något i stil med: "där ser du, jag har inte så jävla svår PMS som du tror". Det är inte ovanligt att du springer till apoteket och köper ett par tester till, bara för att vara på den säkra sidan. Resultatet blir chockartat och troligtvis tjuter du och är glad omvartannat.
v 8-9 Du ringer till MVC för att skriva in dig. Du tjuter just nu för allt. Du är också helt säker på att du kommer få ett alkoholskadat barn eftersom du druckit rödvin innan du visste att du var gravid. Du gråter för det också. Illamåendet kommer oftast nu. har du riktig jävla otur spyr du konstant. Till slut tror du att du ska dö, på riktigt. Att du kommer torka ihop eller kräkas upp dina tarmar. Du kan vara lugn, det händer inte så ofta. Däremot kommer du ha konstanta magsmärtor eftersom du 25 gånger om dagen spyr galla då det lilla du hinner få i dig hela tiden kommer upp igen. Du dör inte av det heller. Kanske har du turen att få mediciner. Tyvärr gör de första två sorterna ingen verkan just med tanke på att du spyr upp allt du får i dig. Den tredje sorten du får blir i form av suppar. Då får du inte bara känna dig matt, ha magsmärtor. vara hungrig och konstant osexig. Du får även ligga på sidan och köra upp stora piller i arslet som detsutom har en tendens att smälta en aning. Gråa mysbyxor är därför inte att rekommendera under denna tid.
När du sedan läser biverkningarna på dessa mediciner kommer du att finna trevliga sådana som anafalytisk chock och hjärtstillestånd. Troligtvis skiter du i det eftersom din hjärna inte längre fungerar som den ska på grund av näringsbrist. Att nämna är också att din hy och hår kommer att se riktigt förjävligt ut.
v 10-14 Du spyr hela tiden. När du inte spyr sover du. Allt luktar äckligt. Alla missförstår dig och tror att du överdriver vilket leder till att du får gömma din partners parfymer. Sex är uteslutet. Socialt liv likaså eftersom du bara spyr och sover. Trots detta ökar du 10 kg i vikt vilket gör dig deprimerad eftersom på att 30 kilos viktuppgång troligtvis är att räkna med. Mycket troligt är också att du från och med har konstant huvudvärk på grund av koffeinbrist då du inte ens kan känna lukten av kaffe.
Under den här perioden får du säkerligen gå på nupp ultraljud. Förhoppningsvis ser allt bra ut och du kan för ett tag pusta ut och inse att inte heller din bebis dog av näringsbrist och att du faktiskt inte heller spytt upp fostret. (som sagt fungerar inte hjärnan så bra efter veckor av näringsbrist)
v 15 Har du riktig jävla tur så avtar illamåendet vid den här tidpunkten. Även obehagliga lukter kan minska, du känner inte längre på 10 meters håll att någon har använt diskmedel vilket känns en smula befriande. Risken att slå till någon som använder för mycket parfym avtar.
I denna vecka kan du återigen börja känna hopp om livet. Du kan äta igen och du gör det med råge. Du äter ikapp. Kanske, kanske vill du ligga igen. I annat fall kommer du börja oroa dig för hur länge din partner står ut utan sex.
v 16 Börjar du inse att dina ben svullnar och du får börja med stödstrumpor vilket leder till att du känner dig ännu sexigare. Stödstrumpor i kombination med minst 10 extra nya kilo runt arslet är en underbar kombination. Under den här veckan kanske du ställer dig på en våg och inser att du redan gått upp 14 kilo trots att det står i alla andra "vecka för vecka" beskrivningar att du gått upp max 4,5 kg. Detta gör dig ännu mera deprimerad och du undrar om du någonsin kommer bli en normal sexuell varelse igen. Detsutom börjar du oroa dig för att bebisen inte längre lever eftersom det står på dessa sidor att ALLA andra känner sparkar vid det här laget. Det är inte heller sant. Det märker du när du börjar intensivgoogla och förstår att bebisen fortfarande har ganska mycket plats att röra sig på, att det beror på hur den ligger och tusen andra orsaker. Sluta läsa skiten.
Eftersom du gått upp så fruktansvärt mycket i vikt och magen är oproportoneligt stor så kommer folk i din omgiving börja berätta skräckhistorier om hur de på första ultraljudet bara såg en, för att på nästa få se att det faktiskt var två. ALLA känner någon som varit med om detta. Sluta träffa folk eller slå de på käften. Börja också räkna dagarna till nästa ultraljud.
Bry dig inte om dina fruktansvärda humörssvängningar. Dem flesta har det. Det är fullt normalt och legalt att skälla ut folk till höger och vänster och kasta päronsplit efter din partner om han ifrågasätter om du ska äta igen. De flesta partners står ut med detta eftersom det är övergående. Men du kommer ändå ständigt gå runt och fundera på om DIN partner kommer stå ut med dig eftersom du faktiskt är ett monster just nu. Det gör dig inte gladare.
Glömde jag förresten skriva : grattis, du är gravid?
4 kommentarer:
Hej Lina. Riktigt kul att läsa din blogg. Hoppas allt är bra annars och att du trivs med livet (men det verkar du ju göra).
Kram Johanna
hej johanna! kul att höra ifrån dig! ska kika in på din blogg med! hur har du det? var länge sen! hoppas allt är bra med dig! KRAM
Det är bara bra. Bor numera i Rimforsa, flytta från en håla till en annan. :) Fast måste erkänna att det va skönt att komma ifrån Åtvid. Arbetslös just nu .. Men söker jobb som en galning och hoppas på resultat snart. Å du trivs i Västervik? Kram
Det var riktigt jäkla superbra skrivet! Är själv i vecka 20 och jag spyr fortfarande på morgonen. Skönt att det är någon mera som inte tycker att graviditet är en dans på rosor..lycka till!
Skicka en kommentar