lördag 26 november 2011

Så stel jag är!

Novalie satte sig på knäna och la sig rakt bakåt!
Imponerat utbrast jag hur vig hon är.

Moa tittade på mig som om jag vore utvecklingshämmad och undrar om jag inte kan det.

Därför skulle jag visa de att morsan minsann kan.
Det kunde jag. Men jag fastnade och barnen skrattade halvt ihjäl sig.

Vi har mysigkväll, de stora tjejerna och jag. Vargen jobbar och Lilly sover.

1 kommentar:

Malin sa...

*suck* nånstans på vägen mot att bli vuxen så försvann det där att kunna ha benen vika och ligga bakåt...jag minns inte när den försvann men en dag så gick det bara inte att göra så längre...snacka om deprimerande...