Idag har min vän C varit på besök. Hon är en sådan där vän jag har haft i många år, som det kan gå en halv evighet emellan vi ses, men när vi gör det så är det som om det var igår.
Nu var det länge sedan vi sågs. Vi bor numera nio mil ifrån varandra och med jobb och små barn båda två är det fasen inte lätt att pussla ihop tid.
Men idag kom hon och hennes lilla kille snart ett år hit och det var som att det var igår, som att vi inte varit ifrån varandra alls.
Detsutom är C en sådan där härligt underbar befriande människa att umgås med. Hon säger sånt som alla andra tänker men inte vågar säga högt. Allt är så rakt och ärligt med C, jag gillar det.
Idag kollade hon på mig, såg hur dåligt jag mår just nu och säger: "fy helvete vad pestigt det är att vara gravid, det är inte alltid mysigt, det är förjävligt, man mår skit, spyr och är trött hela tiden och detsutom blir man fet som en gris, jag ångrade mig flera gånger nu sista gången"
Det var precis det jag ville höra idag. Jag orkar inte med alla som gulligullar och säger "åh, vad mysigt, vad glad du är nu va?"
DET ÄR INTE ETT DUGG JÄVLA ROLIGT OCH MYSIGT JUST NU!!!!!!
Men så får man inte säga!
Det är väl klart som fan att jag är glad över att vi ska få ett barn tillsammans. Mina barn är mitt allt, det bästa som hänt mig. Men JUST NU är det pest.
I en och en halv månad har jag konstant spytt, jag är aldrig sugen på någonting, har nästan fått en slags matfobi. Att konstant spy gör också att jag är konstant trött, arg och irriterad. Eller ledsen.
Mitt hår ser förjävla slitet ut, jag har fått massor finnar och till på köpet redan fått en stor mage så inga kläder sitter bra.
Men man FÅR inte säga högt att det inte är kul, att man just nu inte är ett dugg glad och att man skulle kunna gå i vems skor som helst utom sina egna just nu.
Jag törs inte säga det högt. tänk om man säger det till någon stackare som är ofrivilligt barnlös och som skulle göra vad som helst för att få ha en bebis i magen och spy hela dagarna.
Gjorde jag det skulle jag skämmas ihjäl och hata mig själv för min otacksamhet.
Men jag är inte otacksam, jag är innerst inne mycket, mycket tacksam för att få uppleva att en gång till få en bebis.
MEN INTE JUST IDAG!!!!
Det var iallafall underbart befriande och ventilerande att spendera dagen med bästa C.
Precis vad jag behövde.
Nu har jag en ensamkväll och ensamnatt. Inga barn är hemma och min andra hälft jobbar natt och det är SÅ SKÖNT!!!
Jag ska ligga här ensam och njuta av tystnaden, kräkas ifred, titta på gråtfilmer och somna tidigt.
Bara vara ifred!
