Underbart!

Nej men hörrni, vad underbart att det snöar lite till.
Bilen är inte längre något alternativ att ta. Sorry älskling som slet med vinterdäcken.
Snökaos. Stopp på vägar, lastbilar i diken, urspårade tåg, höga vallar vid varje korsning som gör det omöjligt att se om det kommer en bil runt krönet, glashalt och till på köpet så får man till och med klättra upp på vallar för att ta sig över ett övergångsställe.
Nej, bilen får stå. Transportmedel är härmed pulka.
Men kul att det fortsätter snöa.

Jo men....

....tack kroppen. Vi tar och slänger till mig en släng av foglossning också. Vi gör så att det gör ont när jag går. Tack så mycket. Tack så väldigt mycket. Skön känsla att det är 17 veckor kvar. Verkligen.
Det är tur att det här är tredje och sista barnet.
Hade det varit min första graviditet hade det blivit ett ensamt och syskonlöst barn.

Men vet ni. H*n sparkar och lever rövare i magen hela dagarna och det är så mysigt att det väger upp allt annat!

Lite men ofta!

Magen är så stor nu att det trycker på uppåt.
Detta visar sig i halsbränna emellanåt samt att även om jag är hungrig så kan jag inte äta speciellt mycket för det känns redan fullt.

Problemlösning:

Samarin mot halsbrännan och äta lite men ofta (väldigt ofta)

Advent!

Såklart så blev det ju pyntat till advent. Vem hade trott något annat? Slängde även ihop en extra deg lussekatter eftersom de vi bakade i veckan gick åt med ruskig fart. Rackarns bebis att käka upp alla lussebullar.

Så här i efterhand kom jag på att vi glömde tända första ljuset igår.

Klart!

Det är så skönt när man fått saker gjort.
I helgen har jag läst ut paganinikontraktet (mycket bra bok) samt kollat på en och en halv SÄSONG av Dexter.

Nu är det bekräftat

Jag har tre barn. Chirre sitter och kryssar i filmkatalogen vad han önskar sig i julklapp.

Så här kul är livet...

....när det är snö och man är en hund!

Så här kul ser det ut när man är vuxen, tittar ut på morgonen och ska ge sig på att byta bakdäcken på bilen

Jag vet, man kan vara mera förutseende, men det är liksom inte våran grej...

googla igen!

Om man googlar "jag är knugen" så kommer min blogg upp.

märkliga sökord för denna blogg!

Spara på du!

Moa: Jag sparar pengar mamma.

Jag: Till vaddå?

Moa: En touchmobil och en stjärtlandsponny.

Ha ha ha!

Som tusen gånger förr!

Igår var jag på föreläsning. hela dagen, en bra sådan, men det hör egentligen inte hit.
Vi satt längst fram i salen.
I pausen frågade föreläsaren mig om det var dags snart. Han skojade lite och sa att om den skulle komma idag så är han minsann sjukvårdsutbildad.
Jag lugnade honom med att risken för det är nog mycket liten, att det inte är dags förrän 4 april.
-Oj, sa han. är det två eller tre?
Jag svarar som tusen gånger förr att det bara är en.
Han kontrar som tusen andra förr: -är du säker?
Jag svarar att tre ultraljud förhoppningsvis inte har fel.
Han svarar att hans systerdotter ska ha barn i februari och att han träffat henne igår. Hon var inte alls lika tjock som jag.

Jag tänker att det är olika. Ingen graviditet är lik någon annan.
Fuck heller, så tänker jag inte alls.
Jag tänker på mord.

Bara så att ni vet!

Bara för att jag helt missat att det är första advent på söndag innebär inte det att det kommer lida brist på adventsfirande här hemma.
Så ni som tror att mina stackars barn helt kommer missa söndagen i sin storhet och bli utan lussebullar och det första tända ljuset kan pusta ut.
Ikväll har vi bakat lussekatter, mina tjejer och jag.
Jag är tankspridd, men effektiv.
Inte för att jag egentligen känner något behov att förklara mig.
Jag tänkte bara att ni säkert går på helspänn!

Bra skor sökes!

Jag har väldigt svårt att få på mig skor numera. Det har skett den senaste veckan. Jag kommer liksom inte riktigt ända ner. Eller det gör jag, om jag tar i. men det gör ont och det känns som om jag manglar stackars bebisen.

Därför efterlyser jag just nu tips på bra, varma vinterskor som inte kräver att man böjer sig ner.
Gärna ett par fodrade flip flop!

Vitt, vitt, vitt

Det har kommit en jädrans massa snö här.
Betydligt mycket mysigare än regn.
Jag gillar snö. Åtminstone första dagarna eller om det är lagom mycket. Inte som förra året, det var hemskt. Jag fastnade överallt.

Vi har inga vinterdäck på bilen än, så alla fick gå idag, utom Novalie. Hon får åka pulka till dagis med Chirre.

Äntligen!

Igår kväll fick äntligen Chirre känna våran bebis sparka!

Oj!

Är det första advent redan nu i helgen?
Varför har ingen sagt något och varför har vi så förbannat många fönster?
Hur ska det här gå?
Måste rota igenom alla julkartonger och troligtvis (garanterat) köpa flera adventsljusstakar och stjärnor, köpa hyacinter och baka lussekatter.

Jag avskyr känslan att "alla vet utom jag"
Kunde ingen talat om det här tidigare?

Önskelista

På en vecka har tre personer helt oberoende av varandra som jag inte träffat på ett tag hajat till när jag nu mött de.
Alla tre har sagt "oj, är det du? Jag kände knappt igen dig"
Va fan liksom. Ni kan väl låtsas? Spela med så kan vi garva åt det efteråt.

På tal om efteråt så har jag en önskelista på saker jag vill göra när bebisen kommit ut:

• Förhoppningsvis kunna se mina fötter
• sova på mage
• ligga på rygg
• klara av att raka muffen själv
• kasta stödstrumporna åt helvete
• kunna gå en rask promenad utan att flåsa ihjäl mig
• ha sex i flera ställningar än typ två
• böja mig ner
• vända mig i sängen på natten utan att jag vaknar

Ni ser, mina krav är inte alls så stora!

Så kan det gå!

Sorry!

Jag har verkligen ingenting att skriva om. Ingen inspiration alls idag. Eller de senaste dagarna.
Lika bra jag erkänner så slipper jag känns prestationsångest.

Fest!

Igår var det fest.
Kalas för min darling som fyllt år i veckan.
En överraskningsfest var det fast han misstänkte det eftersom jag var tvungen att få hjälp att bära in all mat jag handlat dagen innan, men skit i det.
Fest var det och trevligt var det. Många kom!
Han var glad och det gjorde mig glad.

Som tur är har jag fina vänner. Snälla underbara Maria kom och hjälpte mig att laga all mat till festen, utan henne hade det aldrig gått.

Hon hade också gjort en fin present till Chirre.

Ja, det tror jag!

Jag: Kom hit så jag får gosa lite med dig, du är så söt!

Novalie: Du tror visst att jag är ett keldjur.

Ont om tid!

Idag hinner jag uppdatera någonting.
Hemliga planer smids och verkställs hela dagen.
Imorgon får ni veta och se!

Det är....

....fredag. Vi har städat. Hämtmat ska beställas, film ska kollas på, brasan ska tändas och det ska gosas och mysas. Alla barnen är här!

Invasion?

I Aftonbladet klick idag står det att madonna har drabbats av löss.
Eller nej, förlåt mig. PLÅGAS av löss.
Madonnas små barn har haft med de hem från skolan och lössen har invarderat familjens lyxlägenhet värderad till närmare 300 miljoner kronor.

Hur mycket löss hade barnen egentligen?

Så fort går det!

21 veckor. Så fort går det att skaffa sig en sån här kula.

-Fasen vad stor den är magen, sa Chirre

-Jo, jag vet svarar jag.

Jag undrar vad han har gjort, om han gått på steroider och skjutit i mig en muterad spermie, men det nekar han till.

 Jag fortsätter och säger att jag är lite orolig. Tänk om ungen är skitstor så hela jag går sönder.

-mmm, eller hur svarar han

-Jag vet faktiskt en tjej som sprack HELA vägen berättar jag.

-Lina, du är medveten om att det inte är så jävla långt mellan pullan och stjärthålet va...egentligen!

Ibland tror jag han glömmer att jag är hormonstinn och väger mer än honom! Eller också har han någon pervers dödslängtan.

Tack!!!

Tack så hemskt mycket Stella för boken som kom idag!
Nu kommer jag vara uppslukad flera kvällar framöver, har sett framemot att läsa den boken!

Tack så hjärtligt mycket!

Näbben!

Novalie: mamma, jag måste ut på näbben

Jag: vad menar du nu?

Novalie: jag måste ut på näbben snart

Jag: Ahh...menar du webben?

Novalie: ja, på bolibompa!

Den gör vad den ska!

Bra skit, min nya anticellulitkräm alltså.
Håller vad den lovar. Redan efter tre dagar känner jag skillnad. På riktigt!

Som vanligt är det inte stjärten på bilden, som har skrivit inlägget!

Prover!

Idag ringde de från MVC om mina sköldkörtelprover.
Jag låg straxt under referensvärdet och ska därför ta mera prover för att ha att jämföra med.

Där ser ni. Man känner själv när något inte stämmer.

Grattis!

Grattis till min älskling som fyller år idag!

Du är den bästa av de bästa!

En glimt!

Jag fick en glimt av min vän Ann-sofie idag!
Det var länge sen!
Jisses vad jag saknat dig!

Fantafascist!

Som ni vet stod Fanta på min prioritering igår.
Tror ni jag fick någon? Nej. "Skärp dig" sa Chirre.
Skärpa mig. Han ska skärpa sig.
Ni som har varit/är gravida vet hur det är när en craving slår till.
Har han haft en sån craving? Knappast!

Nyss var han och hämtade kortet och sa att han skulle handla.
Köp Fanta vädjade jag. "men åhhh" suckar han"


Mitt tips till er. Var noga vem ni skaffar barn med!

För intresserade!

Här finns en länk för intresserade till ett kamphundslexikon som SKK har gjort. Ett tips jag fick!

SKK kamphundslexikon

Diskussionen fortsätter!

Dagens fråga i Västervikstidningen lyder: "Ska kamphundar förbjudas?"
Sen får de som vill gå in och rösta.

Jag tycker det är lågt av en tidning att utforma en fråga så. Som att (återigen) kamphund skulle vara en specifik ras.
Vilka är då era "kamphundar" vill jag veta. Vilka raser ska bort?


Någon mogen och intelligent person skrev på debatten igår "jag har lösningen, skjut dessa kamphundar"
Mycket modigt och eftertänksamt sagt måste jag säga!

Men låt säga att vi gör så. Vi förbjuder "kamphundarna", ställer upp de finns på rad och gör en massavrättning tills dessa "hemska bestar" slutar att oprovocerat bita ihäl små oskyldiga valpar eller "låser sina käkar" kring ett barns huvud. För det är ju vad de flesta av dessa hundar gör? Eller?

Sen då, när dessa raser är utrotade? Vilka hundar biter då, när inga "kamphundar" finns kvar? En gullig Golden kanske?
Då tar vi visan om igen. Då ska inga Groteska Golden få finnas. Vi avrättar de med, en efter en och förbjuder rasen.

Herregud folk! Läs på lite. Här nedan har ni bara en artikel av många!

http://www.expressen.se/debatt/1.1227383/skyll-inte-pa-kamphundarna

Skärpning!

Lugn, bara lugn. Jag är medveten om att denna vidriga best när som helst sätter sina käftar runt min dotters söta ansikte och inte släpper för hon är fullkomligt vanskapt.

Klant!

I morse när jag skulle tanka hade den som tankade senast (nämner inga namn, men det var inte jag) inte satt tillbaka något tanklock.
Alltså har vi inget tanklock.
Det innanför alltså.
Kan man åka utan?

Dingohundar och varulvar!

På väg hem från dagis:

Novalie: mamma, det är halvmåne

Jag: mmm

Novalie: sen blir det fullmåne. Du vet vad som händer då va?

Jag: nej, berätta

Novalie: då kommer varulvarna

Jag: men inte på riktigt tror jag

Novalie: joho. de är farliga ulvarna vet du. Men dingohundarna. de är ännu farligare!

Nu blir jag arg igen!

I våran lokala tidning står idag med stora rubriker: "schnauzer bets ihjäl av kamphund"

Vaddå kamphund? Som att just kamphund vore en enskild ras? Debatten är livlig. jag är givetvis med och debatterar.
Debatten ifall dessa hundar ska förbjudas har ju varit livlig sista tiden och givetvis tar media alla chanser de får.
Våran hollie är en vad alla kallar "kamphund".
Visst, hon är en pain in the ass när hon äter upp mina trosor, men ALDRIG har hon gjort en fluga förnär, eller ett utfall mot någon annan hund.
jag vet flera stycken som har dessa som familjehundar.
Bifogar ett inlägg jag la ut på min andra blogg i april i år när vi precis köpt våran Hollie!
Det är långt men bra!


Flera gånger när jag varit ute med våran hund så kommer det fram människor och vill hälsa på henne. Säger att hon är jättesöt och frågar vad det är ras. När jag svarar att hon är en Staffordshire Bullterrier så ändras de lite och säger: "En sån där kamphund". Den här rasen tillsammans med andra raser har oförtjänt dåligt rykte vilket givetvis beror på okunskap (och fördomar beror på just okunskap)kombinerat med medias vilja att få omtala dem som "kamphundar" Tänker därför dela med mig av fakta om dessa hundar och slå hål på en del myter i förhoppning om att människor ska kunna se de här hundarna som trevliga sällskapsdjur istället för farliga hundar.



Om man går tillbaka till 1700- talet så var konstmörning av kött tvunget att ske enligt en specifik metod som gick ut på att hundar stressade upp boskap genom att bita dem. Mängden vätska i köttet ökade vilket innebar att köttet snabbare bröts ner. Ett par av dessa hundar var speciellt lämpade för djurhetsning och utvecklades till tävlingshundar i hundkamp. Det började med tjurhetsning och gick sedan över till olika djurarter (apor och grävlingar) och sedan även björnar (som då var kedjade) 1835 förbjöds denna "sport" som var ett stort allmänt nöje av parlamentet i England. Vid denna tidpunkt utvecklades ett par av dessa hundar till dagens engelska Bulldog. Andra hundar blev delaktiga i Bullmastiffens uppkomst.


Trots denna lag fortsatte en olaglig verksamhet av hundkamper. Hundar som varit lyckade i hundkamp korsades med terriers för att användas i olagliga organiserde slagsmål. Från dessa hundar utvecklades dagens "staffar"


Våran Hollie är en Staffordshire bullterrier. Hennes ras godkändes 1935. Det är från början en korsning mellan bulldog och terrier. Avsikten med korsningen var att få fram en lättare och snabbare kamphund och det användes den till fram till ca 1910. Sedan har aveln medvetet och framgångsrikt inriktats på att dämpa kampsuget utan att rasen förlorat styrkan, modet och intelligensen. "Staffen" har sina rötter i Black Country som ursprungligen är ett specifikt kolgruveområde, men numera är ett samlingsnamn gruv och industriområdet i och runt Birmingham, staffordshire och Midlands. Området var då tätbefolkat och barnrikt vilket gjorde att kravet på dessa hundar var att de var absolut pålitliga och då främst mot barn. Varje ansats till aggressivitet ledde till att de togs bort. Det är alltså inte för inte som den här rasen även kallas för "nannydog"


De hundar som förr användes till hundkamp är idag utpräglade sällskapshundar. År av hårt arbete inom avel har gett resultat. Förr var målet att avla de till hundkamp, idag är målet hundar med sunt och trevligt temperament. Idag undviker man avel på hundar med minsta aggressiva tendenser.


Men viktigast av allt som vi absolut inte får glömma! Utan människan kan inte en hund bli en kamphund! Det är en ren omöjlighet och utan människans insats hade aldrig detta onaturliga beteende kunnat utvecklas. Det uppkommer av avel, hets och inlärning. I fel händer och med fel uppfostran kan alla hundar bli farliga vare sig om de är sk "kamphundar" eller inte. För att förbereda hundkamp måste man provocera hunden, skrika åt den, slå den, bryta ner den, göra den nervös, aggressiv och farlig and you name it. Hur många barnfamiljer behandlar sin hund så tror ni? Sen finns det givetvis hundägare som väljer att skaffa en sån här hundras av helt fel skäl. Det anses som en "cool hund" Människor skaffar dem för att inge en viss slags respekt. Hunden förväntas då även att agera respektingivande och uppfostras på helt fel sätt. Men är det inte istället dags att ge sig på dessa hundägare istället för själva hundrasen? En hund blir var du gör den till. En polishund föds inte till polishund, den tränas till det den förväntas utföra. Likadant med sk "kamphundar".


För att slå hål på myter om dessa hundar så hittade jag en undersökning som gjorts. En myt är ju att dessa hundraser skulle ha sämre temperament än andra "vanliga" familjehundar. Det var ett temperamentstest ATTS (the american test soiety) som är en nationell icke vinstdrivande organisation som främst ägnar sig åt att testa hundars temperament. Det visade sig att 13 av sveriges populäraste 20 hundraser har en lägre procent som klarat temperamentstestet än sk "kamphundar" Dessa hundraser är alltså inte alls mindre "säkra" att ha som familjehund.


En annan myt är att kamphundar kan "låsa" käftarna när de biter tag i något. Det är anatomiskt omöjligt. I såfall handlar det enbart om ovilja hos hunden för att släppa. Det är en onormal egenskap som inte finns i seriöst framavlade och normalt fostrade hundar.


Att vi valde den här rasen beror enbart på att vi har hört och sett bara positiva saker om denna hund från andra barnfamiljer som har eller haft en staff. Låt inte de hundägarna som använder dessa hundar till fel ändamål dra rasens rykte. Det är aldrig hundens fel. Vi är hundens ledare och de blir vad vi gör de till!!!

Nu ni!

Nu sparkar h*n så hårt att jag känner det när jag håller handen på magen!
Hoppas att Chirre kan få känna ikväll.

Duktig bebis ska få en guldnougat!

Inhandlingslista!

I går kväll efter jobb, hämtning av barn, kvällsmat, skjutsning till innebandy, paniktvättning och lite snabbstädning skrev jag en inköpslista på saker vi måste ha handlat idag.
Alltså en akut inhandlingslista.

När Chirre kom hem och jag frågade honom om han kunde handla imorgon efter jobbet, läste han igenom min noga skrivna lista och sa:

Lina, grillchips och Fanta. Är det prioritering?

Jag förstår inte alls hur han tänkte med den frågan!

Det ni!

Om man googlar "kissnödiga tjejer kissar bajsar" så kommer min blogg upp. nr 7 uppifrån.

Vilket skit!

Det märks att vi har jobbat mycket båda två.
Allt blir liksom lite eftersatt då.

Igår fanns inga rena handdukar när jag skulle duscha = paniktvätta
Moa hade inga strumpor i garderoben = paniksortera all ren tvätt
Kattlådan var inte tömd = jag får raseriutbrott då jag inte får tömma den själv.
Hunden bet sönder 1 mössa 1 sjal och ytterligare ett par trosor för mig = Hon kommer ett steg närmare att bli årets julgris + att det måste dammsugas upp allt skräp som blir av en mössa med tofs och en sjal med tofsar (måste göras i eftermiddag)
I morse fanns inget smör = jag fick köpa frukost på macken (barnen äter på dagis, morgonfritids så det gick ingen nöd på de)
Bensinen i bilen var nästan helt slut = jag kör på så länge det går för Chirre var tvungen att ha mitt visa-kort så han kan handla.

Jag säger som Pölsa i smala sussie: Fan att ingen kan tanka bilen.....

OBS! Trots allt har inga barn, djur eller pojkvänner kommit till skada! Alla har strumpor och frukost i magen!

Kusinerna!

Här är de. Hela kusingänget!

Underbara och fina!

Taget hos morfar/farfar på fars dag!

party!

Idag är h*n en riktig vilding i magen!
Jag tror det är party därinne. Tur att jag bjudit på dubbelnougat då!

Ni är roliga!

Bara för att jag berömmer er för att ni börjat kommentera så är det helt tyst idag! Har ni påverkats av min tvärtemotstil?

ha ha

Lägg av nu!

Jag måste sluta tänka så mycket.
Jag är så jävla djup, analyserar allt till minsta molekyl.
Det är inte bra för mig. Det är fan jobbigt att vara så jävla självanalyserande.

Skärp till mig!

Jag gillar´t!

Måste bara säga att jag gillar att ni som läser har börjat ge feedback.
Kul med kommentarer.
Tänkte ett tag ge upp att blogga då det kan jämställas med att prata med en vägg när ingen feedbackar det man skriver om.

Det var väl det eller en nakenchock jag hade planer på. Sen kom jag på att jag är gravid med 20 kilos övervikt, så du hade ni nog flytt ändå.
Äh, ni fattar grejen va?

Lite sugen!

Jag sitter och är lite småsugen. Kan tänka mig:

• ostkaka
• grillchips
• semlor
• saffranssemlor
• dilldip

Det är lite skojigt....

Min äldsta bror fick en dotter 29 mars i år.
Beräknat förlossningsdatum för de var 4 april, alltså samma som vi har nu.
Vi pratade om det igår, brorsan och jag varpå han säger: Vi måste ju alltså ha gjort det på samma dag fast ni ett år efter.
Mmm säger jag, en annan väntar ju lite. kan ju inte ligga direkt.

ha ha

Knugen!

Ingen har ju undgått boken "den ofrivillige monarken". Skandalboken. Ingen har väl heller undgått Camilla Henmarks intervju?

Jag som antiroyalist kan ju inget annat än att gotta mig lite.

Först alltså.

Sen vid närmare eftertanke så undrar jag var den stora skandalen egentligen ligger? Att Kungen möjligen varit otrogen? Är det en större skandal för att han är Kung än om granngubben Svensson dynger på sekreteraren på arbetstid?

Är Silvia mer sårad än granntanten Svensson när allt kommer fram?

Jo, mest synd är det nog om Silvia. OM hon nu inte visste något innan. Annars fick hon ju iallfall reda på det samtidigt som svenska folket. Så hon behövde ju visserligen inte känna att " alla visste utom jag"

Min tanke är ju förstås hur Silvia ska hämnas på bästa sätt? Vem ska hon prassla med som är lika vidrig som Camilla Henemark?

Förslag?

Fars dag!

Jag har världens bästa pappa.
Han har firats idag!
Det ska han ha.
För det är hans dag, världens bästa pappa!

Nu blir det jul!

Det blev Ekenäs idag. Nu är enbärsmusten inhandlad. Och cognacskorv och hjortronsylt till ostkakan.
Nu kan det bli en riktig jul!

Underbart!

"Like rain erasing footprints in the sand"  Utlovar min anticellulitolja!

Visst är det underbart?

Jag ligger steget före!

Det har inte blivit några tofflor av hunden...än.
Istället fick hon åka till Gränsö och leka av sig med en hundkompis.
Det gäller ju att hålla henne mör menar jag!

Det finns något positivt i allt!

Om inte vi har tvättstugan stängd så går hunden in och käkar sönder kläder. Gärna mina. Snart har jag inga trosor kvar, på riktigt.
I morse smet hon in när jag duschade och bet sönder ännu ett par.
Nu har jag lust att göra tofflor av henne.

Kanske låter grymt, men man se det positiva i allt.
Chirre får ha mig utan trosor och han blir varm om fötterna!

Separationsångest!

Nu har jag läst ut sista Moström boken.
Det är samma sak varje gång jag läst färdigt en serie eller för den delen bara en riktigt bra bok, att när jag kommer till sista sidorna så får jag en smula separationsångest.
Jag vill ju veta mer. Det får inte bara ta slut. Vad händer med karaktärerna i boken som jag fängslats av och delat säng med de närmaste kvällarna/nätterna?

Kanske borde jag skaffa mig något mer att göra?
Vilken no-life jag är!

Första steget!

Första steget mot att bekämpa celluliter och bristningar måste väl ändå vara att faktiskt hämta ut paketet?
Nu har jag gjort det!
Let the war begin!

Praktiskt!

Jag kan ställa glöggmuggen på magen. Praktiskt. Nu behöver jag inte ens sträcka mig till bordet!

Min fina pappa!

Min snälla, fina pappa har varit hos mig och druckit te och kom med blommor till mig!
Tulpaner detsutom som knappast finns att få tag i dessa tider. Det är mina bästa!
Han vet hur man muntrar upp han!

Det kan ni ju få!

Skulle ju faktiskt kunna bjuda er på lite bilder från våran helsingforstrip. Nu när jag inte har något bättre för mig.

Vi var på sealife i Helsingfors och kollade på fiskar!

                                         Spöket laban var där också!

                                          Undrar om vi kan åka hit sen?

Bry er inte om hur jag ser ut. Egentligen, i vanliga fall är jag ju ganska snygg. Vi får trösta oss med det.

Som tur är så är jag ju inte bara snygg utan också väldigt smart. Just nu får jag leva på min intelligens. Nedan ser ni hur jag skulle kolla ut på havsutsikten från hotellet och missade en ruta. Märkena på rutan är från mitt ansikte. En riktig face smash blev det.....Som sagt. Tur att man inte bara är snygg!

Vi passade på stöka ner som tusan på hotellet. Bara för att!

Vi besökte en jättefin gammal katedral samt domkyrkan i Helsingfors. Mycket vuxet och moget av oss tycker jag!

Vi trodde att det här var ett ryskinspirerat palats. Men det var Domkyrkan!

på måndag blir det ordning på det igen!

Nu har jag varit hemma och vilat i 2 ½ dag.
På måndag ska jag definitivt gå till jobbet.

Under de har 2 ½ dagarna har jag

• Läst ut 1 ½ bok
• ätit 2 chokladkakor
• ätit en påse grillchips
• snyltat på alla andras liv på facebook
• läst en helsikes massa bloggar
• undvikt speglar så gott det går
• tänkt tanken att jag borde göra något vettigt
• ändå inte gjort något vettigt

Nej. Nu får det vara färdigvilat. På måndag går jag till jobbet. Nån jävla ordning får det vara!

Lästips

Jonas Moström har skrivit en serie deckare.
Inte överväldigande bra, men helt okej att fördriva höstdagar med.
Ganska lättlästa och kräver inte så mycket engagemang.
Snart är jag färdig med fjärde boken. Det finns en femte med men ännu inte i pocketversion och jag är för snål för att köpa den inbunden.

Då får man vackert vänta. Jag har ganska många uppföljare jag väntar på att de ska komma ut i pocket när jag tänker efter.

Men som sagt... jag får vackert vänta.

Någon som har andra bra boktips att komma med. Medans jag väntar menar jag!

Spännande!

Jag har ett intressant liv idag!

Jag fördriver tiden med att äta riskakor.

Vad är det som är så svårt?

Jag är upprörd och arg.
Jag vet att jag är det för det mesta numera men det varierar i olika grader.

Läkaren har ju sagt att det är mina antidepressiva som gör att jag mår dåligt.

Hon skulle skriva en remiss till min läkare och förorda för att jag ska byta medicin vilket givetvis gjorde mig orolig och jag ifrågasatte om nu är rätt tid att börja byta mediciner.

Hon spände ögonen i mig och sa: Så här kan du ju inte må!

Nej, tacka fan för det. Eftersom jag är trött på alla gissningar, spekulationer och känslan av att inte bli tagen på allvar så blir jag ju ledsen.

Läkaren frågar då om jag vill träffa deras psykolog.

Då blir jag arg på allvar och säger bestämt nej och försöker förklara att jag inte mår dåligt på DET sättet. Att jag ätit mina mediciner i över ett år och också mått bra hela tiden. Det här är något annat och har inte någonting med det att göra.

Läkaren frågar om jag vill bli sjukskriven och då säger jag bestämt nej igen.

Då frågar hon om jag bara blir ledsen av att gå hemma!

För helvete, vad är problemet? Vad är det som inte går in av det jag säger?
Får lust att visa min ilska men det gör jag inte.
Jag är vuxen och mogen så jag bloggar om det istället.

Väl ute ifrågasätter Chirre varför jag tackade nej till psykologen.
Han tycker att jag ofta är ledsen och skulle behöva det.

Klart som fan jag är ledsen när jag inte mått bra fysiskt på fem månader.
Klart jag är ledsen när jag känner mig snuvad på min sista graviditet.
Jag är ledsen för att jag inte orkar med det jag vill, för att jag tycker det är jobbigt att be om hjälp med saker, för att jag saknar mig själv och min energi.
INTE för att jag är deprimerad.

Men nu fan tar jag tag i det: Jag skärper till mig. För så gör man. Man skärper till sig........

Mamma/Moa helg

Novalie är hos sin pappa i helgen och Moa ville stanna kvar hemma.
Mysigt tyckte jag som såg fram emot en mamma/Moa helg.

Men Moa ska gå på disco, sova över med kompis och spela innebandy i Vimmerby. Därför ville hon stanna hemma. Inte för att hänga med mig. Jag tror jag är lite överflödig.

Jag har köpt choklad och chips som muta för att vi ska se på film ihop en kväll!

vilar lite till då....

Var hos läkaren igår.
De vet inte vad det beror på.
Värden som hb och blodtryck är bra, men faktum är ju att jag är helt slut och att jag ökar i vikt mycket och oväntat fort.
Hon hade ingen förklaring förutom att hon tror att mina antidepressiva (som jag ätit i över ett år och fungerat bra) "slår fel" i kroppen nu när jag är gravid.
Biverkningar på de är extrem trötthet och kraftig viktuppgång men jag har aldrig drabbats av de biverkningarna innan jag blev gravid.
Förklaringen var att när man är gravid bryter kroppen ner medicin på ett annat sätt än när man ine är gravid.
Därför ska jag nu träffa en annan läkare och diskutera eventuella medicinändringar.

Hon skrev även en remiss på ett ekg för att  utesluta att det är något med hjärtat.

Är hemma idag med och vilar. Känns som om jag behöver det.

Hemma!

Idag ligger jag hemma. Med benen högt och vilar hela dagen tills det är dags för läkarbesök på eftermiddagen.
Hela dagen ska jag vila.

Är mycket glad för min höj och sänkbara säng. Förstår inte hur jag kunnat vara gravid tidigare utan en sån. 

King kong

Chirre busar med Moa och slänger in en av katterna i duschen när hon duschar (jag vet, konstigt skämt)

Moa: Vad håller du på med, jag står ju här och gör King Kong och så slänger du bara in en katt. jag blev ju rädd

Chirre dör av skratt

Jag: Vad håller ni på med?

Chirre hänger över trappräcket och skrattar

Chirre: hahahhahah jag slängde in katten i duschen

Moa: När jag står och gör King Kong

Jag: Du gör vad i duschen?

Moa: Ja, King kong, jag slappnar alltså av. Min fröken har varit på kurs om det.

Jag: menar du qigong hjärtat?

Moa: Nej, King Kong heter det. Jag håller saker ifrån mig

.......

Var nere och tog proverna. Vägde mig igen och hade gått upp ytterligare 3 kilo sen i fredags!
Fick en ny tid till läkare redan imorgon.

Ringde hem Chirre. Gick hem och la mig, ska vara ledig imorgon och vila.

Det är inget roligt längre!

Det här är inget roligt längre hörrni.
Igår ringde de  (som tur var) tillbaka från mödravårdscentralen och sa att de pratat med läkaren som jag har en tid till nästa vecka.
Nu vill de ta prover på mig idag för att ha svaren till läkartiden nästa vecka.
Nu ska min sköldkörtelsfunktion testas. De misstänker underfunktion. Alltså hypotyreos.

Givetvis var jag ju tvungen att googla det. Symtom bland annat utmattning och oväntat stor viktökning. och en massa andra saker som stämmer.

DETSUTOM står det att kvinnor med underproduktion av sköldkörteln under graviditeten löper 4 gånger högre risk att få barn med lågt iq.
Som grädde på moset stod det även att sådana skador sker under de första fyra månaderna, men att det kan förhindras om man upptäcker det i tid.
Tack som fan för det. Fyra månader är ju förbi!

TAR DET ALDRIG SLUT SKITEN?

Allvarligt talat. Den här graviditeten har varit den värsta jävla tiden i mitt liv.
Det här är absolut sista gången i mitt liv som jag är gravid och så blir det bara skit av allt.
Jag känner mig så besviken, ledsen och snuvad på hela kalaset.

Jag hade sett fram emot den här graviditeten. Längtat efter att ha mage igen, längtat efter att känna en liten sparka därinne, planera och köpa bebissaker och så blir allt fel.


Jag är så fruktansvärt trött och utmattad att jag inte orkar någonting. På helgerna när jag är ledig sover jag standard 12-13 timmar is träck per natt. Sedan måste jag ändå sova middag och ändå behöver jag gå och lägga mig runt åtta på kvällen, för att sova 12 timmar igen.  Så fort jag gör någonting måste jag vila. Jag blir utmattad av minsta lilla.  Det här är inte en normal graviditetströtthet.



Jag kan knappt ta mig skorna själv längre. Strumpor är omöjligt. Jag kan inte raka mina ben, jag kommer inte ner till tvättmaskinen.  Jag måste be om hjälp för minsta lilla småsak.
Jag är så svullen i benen att igår när jag tog av stödstrumporna hade jag bölder på benen som var vätska. Mina lår flyter ihop med knäna.
Jag orkar fan inte mer och det är halva tiden kvar!

Inte ens sparkar kan jag få bli unnad att känna än då den jävla moderkakan ligger i framvägg.
Allt, allt, allt har blivit fel.

Nu ska jag snart ner och ta de proverna och sedan vänta en vecka tills jag får svaret.

the war goes on!

Chirre: Du har gjort en fuling bakom min rygg!

Jag: Va?

Chirre: Du beställde den där skiten iallfall (anticellulitkrämerna syftar han på)

Jag: Är du arg?

Chirre: Nej, men det är jag som kommer få sista ordet

Jag: vaddå sista ordet?

Chirre: Ja, när det inte funkar

Jag: Du unnar inte mig att få en slät stjärt igen

Chirre: Jo, men det är bara så tragiskt att du inte förstår bättre!

Kriget mot celluliterna!

Det har pågått ett krig hemma. Ibland i det tysta och ibland lite högre.
Från de två tidigare graviditeterna har jag förskonats mot celluliter.
Nu får jag igen.
Jag hävdar att jag måste ha cellulitkrämer till min stjärt. Chirre fnyser av snålhet och unnar mig tydligen inte att ha en fortsatt snygg bakdel så han säger att det bara är bullshit.

Nu ska han få se på fan och arslet också. Mitt paket från eleven.se med ett anticellulitkit har anlänt till citybutiken.

Snart ska det stå 0-1 mellan celluliter vs my ass.

Jaha...

Under lunchen ringde de från Mvc och bad att jag skulle ringa upp under dagen för att läkaren vill ha prover. De skulle berätta vilka prover jag ska ta.
Givetvis sa de på vilket nummer jag kan nå de men jag hann bara med att memorera de tre första siffrorna.

Då tänkte jag att jag skulle ringa upp mitt telesvar igen, men icke!
För att lyssna på gamla meddellanden måste man trycka 1. Det går inte på min telefon med touch skärm.
Så nu vet jag inte vart jag ska ringa eller vilka prover jag ska ta.

Hoppas de ringer igen.

Jag har fått halsbränna förresten hörrni. Inte så rockigt. Inte heller bra idé att trycka i sig ett halvkilo chili con carne då.

Mitt straff!

Nu snöar det ute.
Jag har inte bytt till vinterdäck eller ens kollat om de från förra året är användbara även i år och nu snöar det.
Det är mitt straff för att jag hela förmiddagen har suttit och drömt om att börja med julmat och julgodis.
Att jag alltid ska ha så bråttom med allt!

Jag skulle ha nöjt mig ett par veckor till med saffranste´t. Värsta goda alltså! Jag måste lära mig att hejda mig!

Tack.....

Ni som har deltagit i omröstningen av namn.
Jag tar bort den nu.
Måste röja lite här, fruktansvärt stökigt på bloggen.
Sen tänker jag ändå få min vilja igenom vad gäller namn.

Motivering: Nio månader av spyor, konstant trötthet, humörsvängningar, tråkigt hår och hy, grotesk övervikt och celluliter.

Hör du det Gerardo! Slå den motiveringen om du kan!!!!

Vad säger ni om det här?

Är det inte underbart? En egen glassbar för Ben & Jerry´s glass. Och skylten! "Peace love and icecream"

Jag önskar mig hela glassbaren i julklapp. Den ska stå precis utanför vårt hus.

Jag önskar mig inget annat, bara det.

Jag är en ganska kravlös flickvän!

Hur fan orkar ni?

Jag läser en hel del av andras bloggar. Just nu har det blivit så att jag mest läser mammabloggar.
De festa av de har ganska nyligen fått sina små knyten och en enda sak är genomgående för de allihopa.

BANTNING BANTNING BANTNING

Så här fort går jag ner, bilder på vågen varje vecka, shaker istället för mat, kolhydratsförbud, ångest över godisätande, viktigheten i att snabbt som fan bli så smal och deffad som möjligt, bilder på platta magar fem månader efter förlossningen.

Jag blir så fucking jävla stressad....

...och trött....

...och arg....

...och pyttelite avundsjuk.

För jag vet att jag aldrig kommer palla.
Jag vet att jag gnäller för jäkla mycket över att jag går upp så mycket i vikt just nu. Men jag vet, med erfarenhet av två tidigare graviditeter att när min bebis kommer så skiter jag fullständigt i vikten. Jag har fullt upp med babylycka, ligga och lukta på mitt underverk, bry mig om de andra barnen, försöka få någon slags sömn osv osv.

Jag har heller aldrig haft några problem att bli av med mina kilo. Med Novalie gick jag upp över 30 kilo och med handen på hjärtat ansträngde jag mig inte särskilt för att bli av med de.
Det hände ändå. Inte på fyra, fem månader men alla kilona försvann.
Detsutom tycker jag om att äta.
Jag tycker det tillhör livets goda. Framförallt som småbarnsförälder så är god mat en väl förunnad vardagslyx.

Jag har aldrig i hela mitt liv klarat av att banta.
Det har hänt att jag försökt.
Jag grät efter två dagar.
Men jag har aldrig haft problem med vikten.

Jag lovar att skona er från viktångest när våran bebis kommer.
Om jag i svaga ögonblick blir allt för påverkad och svag så säg åt mig för helvete.

Nej, jag efterlyser lite mer sanningar.
Lite mera äkta vara.
Vad hände med allt det vanliga?

Får ingen längre bristningar på magen efter en graviditet. Sover alla helt plötsligt hela nätter och ser så där jävla fräscha ut direkt från bb?
Är alla sådär sockersött gulliga och älskar varandra dygnet runt? Jag blir lite mörkrädd.

Vi har tre barn hemma och en fjärde påväg. Vi sover skitilla emellanåt och är just nu periodvis sönderstressade.
Vi älskar varandra men fan inte jämnt. Ibland avskyr jag min andra hälft som pesten och han tycker emellanåt att jag är en riktig pain in the ass så det står ungefär 1-1 där.

Nej, hörrni. Ni behöver mig. Ni behöver sanningen. Jag är inte så jävla pretto.

Det behöver inte ni heller vara. Jag gillar er ändå.

Det glömde jag!

Första dagen vi var i Helsingfors gav vi oss på stan och skulle hitta spårvagnarna. Det var fruktansvärt mycket folk och mängder av poliser ute. Alla var detsutom ssamlade på ett ställe.
Givetvis var vi ju tvungna att fråga var det var som pågick.

Det var ju Vickan och Danne som stog och vinkade från en balkong.

Suck!

Antiroyalist som jag är.

Fasen så gott det var med nasse!

Jag har gjort det igen. Jag har ätit kött.
Igår kväll var jag på inflyttnings/födelsedagsfest hos min vän J.
Hon hade gjort baconlindade dadlar, en av mina gamla favoriter sen jag åt kött.
Jag kunde inte motstå, så jag åt ett par.
I fredags tryckte jag i mig kroppkakor också.

Så nu är jag väl officiellt inte vegetarian längre då!

Jag blir så trött!

Jag undrar om jag är utsedd till något slags skämt nu.
Var ju på ultraljud idag. Barnmorskan som gjorde det kommenterade att min mage är väldigt stor för att vara i vecka 19.
Som om jag inte visste det. Hon sa att hon var lättad över att det bara vara en bebis i magen, hon var orolig att det var två och att hon missat det förra gången. Men det vara bara en. Jag är helt enkelt bara ovanligt jävla stor för att vara i vecka 19.

Sedan skulle jag få träffa min barnmorska eftersom jag inte mått så bra sista tiden. Hon hade en barnmorskestuderande som hon tyckte att jag kunde prata med själv först.
Han var man.
Allvarligt talat så har jag ingen lust att prata graviditetsproblem med en man, för de kan ta mig fan inte förstå vad jag snackar om. Det går inte att läsa sig till vad man går igenom som gravid.

Jag vägde mig också innan jag gick in och har gått upp 4 kilo till, på två veckor.
Jag talade min oro att jag faktiskt har gått upp 18 kilo på väldigt kort tid.

han hmmm:ade lite och sa att 18 kilo är väldigt mycket. Sen tittade han i min journal. Sen började konversationen som kunde få mig att gråta eller nita honom:

Han: för 6 veckor sedan var du på kontroll här

Jag: nej, det var jag inte. Möjligen ultraljud men ingen kontroll

Han: Jo, du var visst på kontroll för här står din vikt

Jag: ja, jag fick väga mig eftersom jag kräktes så mycket, men det var ingen kontroll.

Han: Okej, men då vägde du 64 kilo, nu väger du 78. Det är bara 14 kilo.

Jag: ja, men då var jag i 12 veckan, alltså hade jag varit gravid i tre månader och gått upp 4 kilo på de månaderna.

Han: här står 64 kilo då, alltså har du "bara" gått upp 14 kilo

Jag (i tanken: Förhelvetejävlaidiotjävelvadärdetduintefattar. ) Högt: men jag har alltid vägt mellan 58-60 kilo och nu väger jag 78, det är alltså 18 kilo!

Han: ja, så du har gått upp 14. Du vet väl att man går upp i vikt när man är gravid?

DÖDA DÖDA DÖDA

Jag la ner diskussionen. Jag skiter i det nu. Jag får väl anta att det är normalt och att jag ska rulla fram.
Jag är bara glad att allt var bra. Ärligt talat så har jag varit fruktansvärt orolig för jag har knappt känt några sparkar alls.
Förklaringen var att moderkakan ligger i framvägg. Jag såg på ultraljudet att bebisen sparkade hej vilt, men jag kände inget. De sa att jag kommer börja känna mer snart.

Nu ska jag svulla i coca cola. Det är min craving just nu. Spelar ju ingen roll, jag går ju upp hejdlöst mycket i vikt även när jag inte kunnat äta, så varför inte passa på?

En rättvis käftsmäll!

Ha! Nu trodde ni direkt att det var jag som nitat någon va? Hade jag med trott om jag var ni. Men det har jag inte, men jag var nära idag .
Mitt i centrala Helsingfors hittade vi ett underbart fairtrade café där man kunde äta mycket gott.
Sen kunde man även köpa en örfil för 3, 20 euro.
Alltså en rättvisemärkt käftsmäll. När man verkligen gjort sig förtjänt av det.

Kul va?

Nu är jag tillbaka!

Nu är vi hemma igen, min fina och jag efter våran minisemester utan barn och hund till Helsingfors. Vi åkte två nätter på båt och sov på hotell i Helsingfors.
Helsingfors är en fin stad. Fin men dyr.
Det har varit underbart att ha tid för varandra, något vi inte är bortskämda med.
Bäst har nog varit all god mat vi har ätit.

Sämst var båtresan hem då det gungade fruktansvärt mycket, jag blev sjösjuk och kräktes. Toaletterna på hyterna är mycket små, toalettstolarna med, man måste hinna med att spola mellan varje kräkning annars rinner det över när båten gungar åt det hållet. Det går alltså i princip inte att undvika att få sin spya tillbaka på sig.
Är jag förföljd på något sätt av spyor? Känns så....
Jag upplevde också på riktigt dödsångest under den jävla resan. Satan så rädd jag var. Nu vet jag garanterat att Chirre är någon att hålla i handen när det stormar.

Jag blir borta ett tag...

Jag försvinner ett tag nu hörrni. Min älskade sambo fyller 25 nu i November så han har fått en minisemester av mig i present.
Vi ska åka bort några dagar, bara vi två. Utan barn och hund.

Bara så ni vet....ifall någon skulle sakna mig!