Har tjatat på Moa jättelänge. Att hon behöver gå till en frisör och klippa sig innan skolan börjar. Hon har ju så långt hår, och tjockt.
Moa har vägrat. Tjutit och svurit. Hävdat att tidigare frisörer har borstat så hårt att "de rycker av henne skallen"
Idag sa jag att det får vara nog. Håret måste klippas, traumatiserad av frisörer eller inte, ungen måste klippas. Jag kan inte skicka henne till skolan som "kusin it" i familjen adams. Jag avböjde också Moas eget förslag att jag skulle klippa henne.
Så, tid fick vi klockan tre. Moa blev väl omhändertagen, fick se på film under tiden hon blev klippt och fick samtidigt fika.
Det gjorde inget ont alls att borsta, kamma eller klippa.
Moa blev jättefin i håret och tyckte att med sådan lyxig ompyssling kunde hon minsann tänka sig att klippa sig minst en gång i månaden.
Traumatisering botad. Mamma nöjd, Moa nöjd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar