Jag har något stort att avslöja!!!!!

DAGBOK SEN EN TID TILLBAKA!


När jag publicerar det här kommer det ha gått ett par veckor sedan den första anteckningen skrevs. Anledningen till att jag skriver det nu är för att jag vill minnas hur det var, nu i början. Innan vi bestämmer oss för att det blir offentligt.

PMS var inte PMS denna gång. Anade misstankar då symtomen dröjde sig kvar väldigt länge.
Det ska alltså bli tillökning i familjen.
En liten "mini oss" har tagit plats i mig!!!!!!


11 augusti

Har nog inte riktigt kommit över chocken än.
Jag hade sedan länge bestämt mig för att jag inte skulle ha flera barn. Nu blev det så ändå. Det blir en liten "hoppsan". Inte alls planerad men dock mycket välkommen.
Jag är glad, Gerardo är glad. Vi är jätteglada, men lite (mycket) chockade.

Mår illa hela dagarna. Från att jag vaknar tills jag somnar. Aptit noll. Fick jag skulle jag sova hela dagarna.
Är så sjukt trött, och känslig. PMS deluxe. Gråter för allt. Är nog en riktig pain in the ass just nu. Han erkänner det. Men han säger att jag är söt när jag är sårbar.

Ikväll får jag hem tabletter mot illamående. Hoppas på att de hjälper så jag får någon lust att äta. Biverkningarna är dåsighet, känns som om det kvittar. Kan nog inte bli tröttare än vad jag är.

Känner mig som ett vandrande lik just nu. Sliten, trött, illamående och irriterad.
Just nu känns det som om jag vill avskärma mig från alla. För allas skull. Kanske mest för min egen så slipper jag tjuta för att jag inte är mig själv, och bara är jobbig nu.

12 augusti

Drömde inatt att jag fick missfall, har inte riktigt kunna släppa den drömmen än.
Längtar massor efter att få gå på ultraljud för att se att allt verkligen är bra.

Mår fortfarande illa, men tycker att det lindrar en aning med postafentabletterna, aptit fortfarande noll. Äter för att jag måste. Grät floder hela kvällen igår. Jag är så trött på mig själv.

13 augusti

Fortfarande illamående, känns som ett permanent tillstånd numera.
Idag har jag iallafall kunnat äta lite mera.
Vet i fasen hur vi ska kunna dölja det här så hemskt länge till, det syns.
Försöker allt jag kan med stora tröjor och skjortor nu.
Vi har bestämt att det blir officiellt när vi har varit på ultraljud. Bara några få vet, min pappa såklart och min fina vän Ann-sofie.
Mina bröst är säkert redan en storlek större, och hårdare. Jag gillar´t. Har alltid haft små bröst, nu kan jag klämma och njuta lite av de så länge de varar.

14 augusti

Känns hela tiden som dagen efter magsjuka ni vet? Det är inte säkert man behöver kräkas mer, men det känns som om man ska så fort man rör sig eller ens tänker på äta.
Bubbelvatten lindrar lite. Även om jag äter, men jag kan ju inte äta hela tiden, då kommer jag ju fan gå upp 150 kg.
Förresten kommer vi aldrig kunna komma överens om ett namn. Jag adopterar hellre bort ungen än att går med på att döpa den efter något av hans löjliga namnförslag.

15 augusti

Mår skit. Ville nog inte inse det men det fungerade inte utan mina antidepressiva mediciner. Hade ett samtal idag med världens bästa läkare som lugnade mig och försäkrade mig att de inte kommer skada barnet, tvärtom kommer barnet må sämre med en mamma som mår dåligt. Det enda var att jag måste gå ner till halv dos ett par veckor innan förlossningen.

Berättade för mamma idag, hon blev glad, peppade mig massor och tog bort en del av min oro. Fina mamma. Känns lite bättre nu.

16 augusti

Drömde inatt att jag "glömde bort" att jag var gravid och delade en flaska rosévin med en vän. Tydligt att det var en dröm, jag dricker inte ens rosévin.

Var och träffade min barnmorska idag, hon var helt underbar, henne kommer jag att gilla. När jag väntade Moa hade jag "barnmorskan from hell" och i lilla Bruket fanns det inte så gott om barnmorskor så man fick snällt nöja sig med den enda byn hade att erbjuda...och tjuta varje gång man gick därifrån.

Men hon vi har nu verkar underbar. Hon dämpade mina rädslor, får detsutom ett extra ultraljud redan om två veckor på grund av min rädsla för missfall igen.
Hon sa också åt mig att jag inte skulle tänka mer på att jag faktiskt drack ganska mycket rödvin innan jag visste att jag var gravid.
Jag visste ju ganska sent, typ i vecka nio.
Hon skrattade när jag berättade att jag var säker på att mitt plötsliga ökning av behov av att kissa var en urinvägsinfektion och behandlade det med att dricka typ 10 liter tranbärsjuice under en helg.
Det var ju bara bebisen. Min mamma skrattade med och sa att det kommer komma ut ett litet tranbär.

Pågrund av att vi visste så sent så kommer den riktiga inskrivningen med provtagning och journalbörjan att bli redan på torsdag.

Nu känns det som om det är på riktigt.

17 augusti

Bläääää....illamåendet is driving me crazy. Jag känner konstiga lukter överallt, är som besatt.
Allt som vanligtvis luktar gott ger mig kväljningar. Parfym, duschkrämer, deo...ALLT. Jag tror att Chirre tror att jag hittar på, men det gör jag inte. Kaffe kan jag inte ens känna lukten av. Jag som älskar kaffe.
Annars är allt ganska mysigt nu. Tur vi ska på ultraljud om mindre än två veckor, för vi bestämde att hålla det hemligt för allmänheten tills vi varit på ultraljud och ärligt talat så syns det och det är jobbigt att gå och hålla in magen när vi träffar folk.

Moa sa igår: "När ska ni erkänna att vi ska få ett syskon? För vi tror det. Vi har bestämt att inte säga något till barnen förrän vi vet att allt är okej.
Moa frågade idag lite lurigt: " Kan du inte knäppa dina jeans mamma? Tror du inte jag ser att du satt en hårsnodd runt knappen.
Suck....hon är så smart.

På tal om annat så är Chirre världens sötaste!

19 augusti

Idag mår jag bättre än igår. Som tur var skulle barnen umgås med morfar och sova där igår för jag kräktes och sov hela dagen. Mådde verkligen skit.

Läste igenom vad jag skrivit igår, fan vad jag gnäller. Det är givetvis inte bara jobbigt. Det är ju underbart också förstås. Det känns helt fantastiskt att vi ska ha en bebis tillsammans. Något underbart som växer i mig. Att jag ska uppleva allt det en gång till, jag som trodde jag var klar.

Idag har vi varit på inskrivning hos barnmorskan med, ska få ett recept på ny medicin mot illamåendet, skönt... hoppas att de kommer hjälpa.

Alla prover var bra förutom att jag hade väldigt lågt blodtryck.
Sen var det ju alla andra prover, jag som är så nålrädd. Men nu är det gjort, bara ett cellprov kvar att ta, sen är jag väl helt genomgången!


20 augusti

Jag ogillar alla idag! ingen förstår någonting och de flesta saknar hjärnceller och/eller har attitydproblem.

SNÄLLA låt mig bo själv i en stuga i skogen isolerad från omvärlden!!!!!!!!

21 Augusti

Jag var sjutton år när jag blev gravid med Moa. Sjutton år och outbildad. Vi klarade oss bra. Bättre än bra. Jag var 22 när jag fick nummer två, lilla trollet.
Varför står jag nu snart 28 år gammal med ordnat liv, bra utbildning, jobb, förlovad, och är fullständigt livrädd inför att skaffa barn nummer tre?

Jag vet att jag är pest just nu. Men jag har aldrig någonsin känt mig så förvirrad som jag gör nu.


22 augusti

Känns lite bättre idag, med det mesta! Har bara kräkts en gång idag och faktiskt kunnat äta lite.

25 augusti

Drömde inatt att vi fick en liten flicka. Underbar och söt! I drömmen födde jag hemma och fick sedan springa runt överallt i stan för att leta upp en barnmorska som skulle hjälpa mig att få ut moderkakan.

På måndag ska vi på ultraljud, längtar jättemycket. Det känns inte som att det blir riktigt verkligt förrän man har sett det på bild! Ska också bli mycket spännande att se hur långt gången jag verkligen är.

BF nu är 11 mars, jag tror det kommer flyttas fram till slutet av mars.

Mår lite bättre nu, mår fortfarande illa hela tiden, men har lite lättare att äta och har inte kräkts på tre dagar. Gött!


26 augusti

Novalie sa idag: "mamma. säg nu då att det kommer en bebis..jag VET, du är så tjock och bullig om magen"

Sötaste lilltroll, på måndag ska de få veta. Vill se att allt är okej först!
27 augusti

Söv ner mig i koma, för helvete!!!! Pallar inte mera, kräks mer än någonsin och kan inte äta alls. Är trött hela tiden, troligen på grund av näringsbrist. Mina tabletter mot illamåendet hjälper inte ett skit. Jag kräks till och med upp de.

Ska nog sluta med de ändå. läste nyss att biverkningarna på de är just illamående (?!) What the fuck liksom.

Om inte Chirre slutar använda parfym snart så måste jag döda honom, eller tvinga honom att flytta tills jag mår bättre.

Om jag är så långt gången som barnmorskan tror så läste jag idag att just den här veckan vänder det, illamåendet klingar av eftersom hormonerna ändras. My ass. Värre än någonsin denna vecka. I morse kräktes jag för at jag gick förbi skurhinken med lite vatten kvar i.

28 augusti

Törs knappt yttra det högt, men idag mår jag bättre. Igår fick jag inte behålla något på hela dagen, somnade tidigt och väldigt utmattad.

Nu, idag har jag fått behålla frukosten. Är konstant hungrig men kan bara äta pyttelite i taget. Det är alltid en vild chansning, jag vet aldrig innan om det kommer funka eller inte. Antingen kan jag äta eller så kommer det upp efter första tuggan och då är det bara att ge upp, vänta någon timme och prova något annat.

Jag har gömt Chirres alla parfymer. han ska få tillbaka de när bebisen är född. Det är faktiskt för hans skull också, jag vill ju faktiskt ha honom nära.

29 augusti

Spydde hela dagen, fick inte behålla något alls. Orkar knappt stå upp.....


30 augusti

Fortsätter kräkas har innan 07.30 redan spytt tre gånger. Måste få någon hjälp. Är helt utmattad! Söta Chirre sa imorse: "När du slutar kräkas ska jag ta med dig ner till Åhmans, trycka i dig en stor vegetarisk hamburgare, massor av pommes och en stor milkshake så du kommer ifatt lite av allt du förlorar" <3

Varit på ultraljud, allt var bra =) älsklingen och jag firade med en räkmacka från tant grön, den var jättegod tills den kom upp igen. Fick träffa läkare, fått en tredje medicin, ska avvakta tills imorgon, hjälper inte den blir jag inlagd, har förlorat så mycket vätska.