Jag har inte skrivit något på länge. Det är inte för att jag inte har något att skriva om, det har jag. Jag lider heller inte av tidsbrist. Det är för att förskona mina läsare. Jag tenderar just nu att vara jordens gnälligaste människa. Jag är tjurig, ledsen, gnällig, elak och rent allmänt förjävlig. Jag har blivit en hormonhäxa.
Jag förstår inte hur någon står ut att leva med mig just nu. Jag står inte ens ut med mig själv. Igår kväll grät jag (inget ovanligt) bönade och bad att få bli lämnad ifred de sista 5 ½ månaderna. Jag lovade att höra av mig när vattnet går. Det hjälpte inte. Han säger att han inte tänker lämna mig ifred. Skönt ändå. Skulle nog bli ganska tomt utan honom. Om inte annat så är han bra på att hämta glass när jag inte orkar upp från soffan.
Numera kräks jag inte och vikten skjuter i höjden trots att jag försöker äta nyttigt (om man bortser från min glasscraving SOM jag verkligen försöker hålla på relativt sund nivå). Jag äter mycket, ofta men nyttigt. Trots det är jag efter 4 ½ månad som gravid redan uppe på snart stadiga 70 kilo, jämfört med mina normala ca 59.
När jag väntade Moa gick jag upp nio kilo. Vid invägningen till förlossningen vägde jag då som jag gör nu!
När jag väntade Novalie gick jag upp nästan 30 kilo (!!!) Jag slutade väga mig efter att vågen visats förbi 90-strecket. Detvar hemskt. Fruktansvärt på alla sätt. Mest för att jag hade så mycket vätska i kroppen och svullnade upp överallt. Jag kunde inte ens få i fötterna i mina egna skor. I slutet av graviditeten var så uppsvullen att det till och med kändes som om mina näsborrar svällde upp, som på en tjur.
När jag gick förbi en spegel såg det ut som om det hade fastnat något stort på mig och liksom släpade efter. Det var min stjärt. Gode tid vad min vän Carro har skrattat åt det. Efteråt var det kul. Vi har skrattat massor åt det:
"hahahhaha, kommer du ihåg när du var gravid och hajade till vid spegeln oh trodde något släpade efter dig" "ja, hahhahah och så var det min stjärt ahhahahahah"
SVINKUL tills historien uppenbarligen tenderar att upprepa sig.
Jag kan garantera att av dessa 70 kilo sitter just nu 20 av de på magen, 45 av de på arslet och 5 på övriga kroppen.
För ett par veckor sedan köpte jag ett sånt där gummiband med en knapp i ena änden och ett knapphåll i den andra. På det sättet "förlänger" man jeansknappen. "använd dina vanliga jeans hela graviditeten" står det på förpackningen.
MY ASS. För två veckor sedan slutade mina jeans att ta sig över mina lår.
Så just nu är jag inte alls rolig. jag är hormonstinn och elak och gråter för allt.
Insiktsfullt av mig att lägga märke till det iallafall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar