Nu är det bara några få dagar kvar till beräknad förlossning. Sista dagarna är urtrista. Jag känner mig ungefär lika rörlig som en strandad val. Barnen börjar tröttna. Moa längtar till magen försvinner så hon får plats att ligga bredvid mig i soffan igen när vi ser på tv. Novalie vill att jag ska bli smal igen så jag kan böja mig ner och städa hennes rum åt henne. Ack så besviken hon kommer bli när hon fortfarande kommer få hjälpa till med det.
Moa är också vänlig nog att ofta upplysa mig om att jag var mycket snyggare när jag var smal och vill inte ha med mig någonstans för hon skäms för mig.
Novalie frågade häromdagen när min mage skulle bli smal igen så min hjärna skulle komma tillbaka. Till och med min femåring märker hur disträ jag är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar