Igår hade hon den på kvällen. Hon var klarvaken och satt i soffan och gosade med oss när vi såg på tv. Sen blev hon tjurig. Hon var inte mera hungrig och blöjan var torr. Vi vaggde henne, pussade henne och jag sjöng trollmor ungefär etthundratolv gånger. (inte riktigt alltså men nästan) Ingenting hjälpte, hon somnade bara till småstunder.
Då gick vi upp och provade lägga henne i hennes säng. Vansinnig.
Vi tog hennes lilla kudde och täcke och la henne i sängen mellan oss. DÅ bara myser hon ner sig och blir knäpptyst på en gång och somnar.
Ja, ja.....jag erkänner. Hon får sova mellan oss varje natt. Jag är mycket väl medveten om att det kommer att bli ett problem i framtiden. Men just nu föredrar vi att liksom leva i nuet. Man skulle kunna säga att vi utövar mindfulness nattetid. Vi ska ta tag i det där med att försöka få henne att somna i egen säng...nångång. Jag gillar inte metoder att bebisar ska ligga i sin säng och gråta tills de somnar bara för att de ska lära sig att sova själva. Jag tror på att ge de mycket kärlek, närhet och trygghet så löser sig resten av sig självt sen. Lite som Astrid Lindgren en gång sa: Överrös barn med kärlek så kommer folkvettet av sig självt!
Söt är hon, även när hon är sur!!!
3 kommentarer:
Jag ville också ha August i vår säng men när vi sov på NEO-IVA ville dom koppla upp honom till övervakning (pga av risk för PSD) om han skulle sova i samma säng som mig och då våga jag inte. Vill inte skrämmas men tänkte dela med mig av infon jag fått. Så lille August har faktiskt aldrig sovit i vår säng. Kram
alla våra tre barn har sovit i våran säng, alla har med tiden lärt sig sova i sina egna sängar utan större problem!! Det är bara att ta det när de är redo! ;) Minstingen sov i våran säng varje natt tills han var ca 7-8 mån! (Självklart la vi över han i sin säng ibland när han sov... vuxentid är ju ett måste ;) ha ha) Tror inte man kan få för mycket närhet som liten!
vuxentid är som sagt ett måste =) men med lite fantasi finns ju andra ställen ju =)
Skicka en kommentar